Archive for the ‘Europa’ Category

Euron: Det är dags för euron

maj 25, 2009

Penge EMU 123pict 20081118PHT4229047 % säger ja till euron, 44 nej. Detta enligt en opinionsmätning
från Novus som publiceras i DN idag. Folkpartiet har beställt mätningen.

Sverige borde gå över till euron så snart som möjligt. Jag tycker
att beslutet om euron borde ha ingått i folkomröstningen redan 1994, precis som i Finland. Är man med i en förening så bör man vara det fullt ut. Att vara med i supporterklubben, betala avgiften utan att få riktigt inflytande, kan fungera i fotbollsklubben men är dåligt om man ska styra Europa.

Att Folkpartiet driver euro-frågan har inget att göra med opinionsmätningar.Sedan jag blev partiledare 2007 har vi fört
fram åsikten att Sverige på nytt bör ta ställning till euron. Vi tar
upp frågan regelbundet, antingen det är EU-val eller inte.

Den gemensamma valutan har nu fungerat i 10 år. Den har fungerat väl. I höstas under den akuta finanskrisen samlades euro-länderna
och fattade flera kraftfulla och viktiga beslut som dämpade det
akuta krisförloppet.

Professor Harry Flam har visat att Sverige kan ha förlorat 100
miljarder i exportintäkter varje år på att stå utanför euron. Det är säkrare att handla med länder som har samma valuta som en själv,
då behöver man inte riskera att förlora när valutans värde förändras.

En del påpekar att vi tjänar på att kronans värde nu sjunker. Detta
är ett extremt kortsiktigt perspektiv. Det går inte att devalvera
sig till välstånd. Lars Ohly varnar – obefogat – för lönedumpning på grund av utstationeringsdirektivet. Samtidigt hyllar han den lönedumpning som är följden av att vi står utanför euron.

För faktum är att Sverige lönedumpar just nu. Var och en får visserligen lika mycket kronor i lönekuvertet som tidigare. Men
dessa kronor är plötsligt mindre värda. De som nu hävdar att detta
är en klok politik borde öppet säga att de förespråkar lönedumpning. Om man tycker så bör man naturligtvis fortsätta att
stå utanför euron och sträva mot att Sverige blir ett låglöneland. Mycket export, men en allt fattigare inhemsk befolkning. Det går
inte att devalvera sig till välstånd.

Till sist; euron stärker sammanhållningen i Europa. Det är ytterst
detta som är syftet med hela det europeiska samarbetet. Länder
med samma valuta knyts allt tätare till varandra. Detta är inte en process vi liberaler räds, utan tvärtom en process som vi välkomnar. Den europeiska unionens historiska bakgrund är att människor och nationer i vår världsdel inte klarat av att samarbeta,
med djupa tragedier som följd. Nu bygger vi framtidens Europa.
Euron är en viktig kugge i det maskineriet.

Det är dags för euron.

Liberala hälsningar,
Jan Björklund

Annonser

Eurolåten

november 30, 2008

EUROPLÅTEN

Du och jag, vi kan dela samma dröm

En längtan som vi håller öm

Ingen ensam klarar skin förtvivlan

Du och jag, är så trötta på allt hat

På alla barnen utan mat

På alla krig som aldrig nånsin blir nått

Det är tid att föra samman, Europas alla folk

Så rösta ja till freden, samma mynt kan bli vår tolk

Kan du se, vi gör det bästa som vi kan

på skilda grenar av den stam

som delar vatten och miljö

Mänsklighet vi kommer alla från en jord

Vår längtan blir till stora ord

Mänsklig rätt som styr i våra lagar

Det är tid att föra samman, Europas alla folk

Så rösta ja till freden, samma mynt kan bli vår tolk

Alla blommor i vår trädgård, skilda färger, skilda namn

Så rösta ja till freden, kom uti Europas famn

Du och jag, vi kan dela samma dröm..

Du och jag, är så trötta på allt hat

På alla barnen utan mat

På alla krig som aldrig nånsin blir nått

Text och musik av Mikael ”Prinsen” Trolin

”Renkolkraft” genom CCS-teknik

september 14, 2008

Ända sedan Lars Leijonborg första gången hörde talas om idén för några år sedan, har Lars tyckt att den låter mycket intressant: istället för att släppa ut koldioxiden i atmosfären kan man lagra den i underjorden. Och i tisdags fick Lars själv trycka på knappen och sätta igång en sådan process i östra Tyskland, i en liten ort med det egendomliga namnet Schwarze Pumpe. (Mer om namnet nedan!) Där har Vattenfall, som är ett stort energibolag också i Tyskland, byggt en pilotanläggning för avskiljning och lagring av koldioxid. Tekniken kallas CCS (Carbon Capture and Storage).

Det var Vattenfall som bjudit in Lars Leijonborg för att tillsammans med koncernchefen Lars G Josefsson och ett par höga tyska politiker förrätta invigningen. Det var blå himmel och högsommarvärme i Tyskland och det kändes verkligen historiskt. Lars räknade till femton TV-team som bevakade händelsen. I Tyskland, med sitt stora kolberoende, är detta en mycket avgörande fråga.

Än så länge är tekniken dyr. El producerad med ”ren kolkraft” genom CCS-teknik blir dubbelt så dyr som utan CCS. Men förhoppningarna är stora att tekniken ska utvecklas – bland annat genom att 10 – 12 mycket större försöksanläggningar byggs på olika platser i Europa. Den utvecklingen innebär förhoppningsvis att kostnaderna sänks.

Peter Eriksson kritiserade Lars Leijonborg för medverkan och tycker att Lars blir en ”bricka i Vattenfalls smutsiga lobbyarbete”. Svante Axelsson i Naturskyddsföreningen tror inte heller på CCS. De tycker man ska satsa på förnybar energi istället.

De har fel. Vi måste göra både och. Om vi verkligen tar klimathotet på allvar måste vi satsa stora resurser på att i stor skala introducera CCS-tekniken. Skälet är att det inte är realistiskt att tro att jordens enorma, ofta ganska
lättillgängliga, koltillgångar inte kommer att utnyttjas som energi. Med dagens förbrukning anses tillgångarna räcka i 300 år. Kina inviger ett nytt kolkraftverk i veckan! Ska den energiproduktionen inte fördärva klimatet måste vi hitta ett sätt att ta hand om koldioxiden.

Vi vet inte till hundra procent att det här är realistiskt i stor skala. Mycket forskning och utveckling återstår. Men sannolikheten att det fungerar är rätt hög. Tekniken har i mindre skala använts i årtionden. Inga av de tekniska
problemen förefaller oöverstigliga, enligt experterna.

Peter Eriksson och Svante Axelsson blir mer och mer isolerade. Alltfler miljö- och klimatengagerade människor som sätter sig in i hela bilden kommer till samma slutsats som Lars Leijonborg: CCS är en viktig del av lösningen om än inte ”Lösningen”. Lars såg till exempel att Nicholas Stern – mannen bakom den uppmärksammade Stern-rapporten – anser att CCS är nödvändigt.

Lars Leijonborg intervjuades i SVT innan han åkte och tycker att han fick fram mina synpunkter på ett bra sätt. Däremot vinklades nyheten helt snett av SVT:s redaktioner, t ex text-TV, som under hela dagen fick det till att Lars Leijonborg vill bygga kolkraftverk i Sverige. Varför skulle han vilja det? Sverige har ju vattenkraft och kärnkraft men också en del ”alternativa” källor, som vindkraft. Däremot ska vi vara med och utveckla CCS-tekniken. Sverige har ju knappt några fossilkraftverk längre, men vi har tunga industrier som släpper ut massor av koldioxid, till exempel SSAB i Oxelösund. Vid en sådan anläggning skulle CCS kunna få bort koldioxidutsläppen.

Ja, till sist, det där konstiga namnet på byn. Det syftar inte på att man ska pumpa bort koldioxid. Det kommer från 30-åriga krigets dagar. Att måla brunnarna och pumparna svarta var ett sätt att visa vägfarare att pesten fanns i byn. Just i den här byn hade man ingen pest, men man målade pumparna svarta i alla fall för att lura de svenska trupperna att inte inta och skövla byn. Listen lyckades. Svenskarna tog en lång omväg och efter det började byn kallas Schwarze Pumpe. Men nu får namnet en ny innebörd: Svenskarna har kommit igen och pumpar ner koldioxiden i underjorden!

Sarkozys OS-bojkott…

april 6, 2008

President Sarkozys tal om bojkott av OS-invigningen är hyckleri i den högre skolan. Nicholas Sarkozy antyder att Frankrike kan komma att bojkotta invigningen av OS i beijing som en reaktion mot övergreppen och morden på oskyldiga bland annat i Tibet.

Detta är hyckleri. Hade Frankrike fått sin vilja igenom år 2005 hade det kunnat vara franska vapen som används för att upprätthålla förtrycket i Tibet och kväsa oliktänkande där och på andra håll i Kina säger Carl B hamilton.

Då pressade Frankrike månad efter månad andra EU-länder för att EU skulle häva sitt mångåriga embargo på (förbud mot) export av vapen till Kina. För att understryka sin hållning samövade dessutom den franska flottan med den kinesiska. Frankrikes krav understöddes inom EU av bl.a Gerhard Schröder, tysklands dåvarande socialdemokratiske regeringschef.

I Sverige var det framföralt folkpartiet som drev en enveten linje för att i EU stoppa Frakrikes önskan om att exportera mer vapen till Kina. Vi fick också en majoritet i riksdagens EU-nämnd att motsätta sig Frankrike och Tysklands önskan om att EU skulle häva förbudet att exportera vapen till Kina.

Sverige blev faktiskt under en tid tämligen ensamt i sitt motstånd, tillsammans med Nederländerna ett hela tiden vacklande Storbritannien. Detta var var för folkpartiet ” our finest hour”, för att citera Winston Churchill, i denna fråga eftersom vi så småningom fick framgång konstatrer Carl B Hamilton.

I Sverige vacklade Göran Perssons socialdemokrater under trycket av bl.a. Ericsson, och fick i slutskedet genom ett kuppartat beteende moderaterna att svänga och Sverige accepterade att Eu skulle lyfta vapenembargot på Kina.

Men strax efter blev frågan överspelad. Efter ett drygt år blev nämligen diskussionen i Europa och en växande kritik i USA:s kongress om bristen på mänskliga rättigheter i Kina och Frankrikes och Tysklands hållningslösa agerande alltför pinsam även för de kinesiske ledarna. Kina släppte frågan om vapenembargot i november 2005 inför då stundande kinesiska statsbesök i flera EU.länder.

Lärdomen är, för det första, att fransmän är hållningslösa och politiskt flexibla när det gäller Kina, mänskliga rättigheter och affärer. För det andra, att motstånd och protester mot Kina faktiskt kan löna sig, att det går att påverka Kinas ledare, och att andras protester mot bristen på mänskliga rättigheter kan vara så besvärande för dem att de ändrar sig avsluter Carl B Hamilton

reserverar sig i klimatberedningen…

februari 26, 2008

miljo.jpg

– Det största bidraget till minskade utsläpp av växthusgaser som just vårt land kan ge klimatet är att bygga fler kärnkraftsreaktorer och på så sätt producera mer koldioxidfri el. Nybyggnadsförbudet för kärnkraft bör därför hävas i början av nästa mandatperiod, och klimatpolitik och planering omgående inriktas på utbyggnad.

– Att ducka och inte överhuvudtaget behandla kärnkraften i betänkandet må vara politiskt bekvämt, men oviljan att se den obekväma sanningen tackar oss inte atmosfären för. Den gynnas endast och allenast av minskade utsläpp. Betänkadet lider därmed av en oacceptabel brist i analysen av Sveriges framtida klimatpolitik.

 Det säger Carl B Hamilton, fp-talsman i energi- och klimatfrågor, i sin reservation (bifogas i sin helhet!) till klimatberedningens betänkande.

– Varja ny reaktor av den nya finska typen ger en större reduktion av växthusgaser än hela det batteri av åtgärder mot transport, fastighets- och jordbrukssektorerna som beredningen föreslår. Sverige kommer inte att uppnå de långsiktiga utsläppsmålen till 2050, som vi och övriga EU-länder åtagit oss, om kärnkraften samtidigt avvecklas när de nuvarande reaktorernas livslängd löper ut. I ställer bör kärnkraften omgående utvecklas genom att nyare, säkrare och efftivare teknik utnyttjas. Exempelvis vindkraft räcker inte, bl a av rent tekniska skäl.

– Likabehandling av energislagen i forskningspolitiken, och statligt stöd till utveckling av nya generationer kärnteknik har dessvärre beredningens majoritet inte kunnat acceptera. Den intällningen strider mot nu gällande forskningspolitik, och det ”tankeförbud” som tidigare var ålagd kärnteknisk forskning verka majoriteten i praktiken acceptera att återinföra.

– Att införa klimattullar är feltänkt och skulle dessutom skjuta i sank  möjligheterna till internationella avtal om minskade utsläpp, avsluter Carl B Hamilton

Nu hänger det på fisket!

februari 3, 2008

2006-2-15-sci-fish.jpg

Tyst hav.Sviktande fiskbestånd och en trängd, minskande kår av yrkesfiskare. Forskare och fiskare har varnat för det som nu skett men oftast inte kunnat tala med varandra. Situationen beror på tidigare regeringars ovilja och oförmåga att ingripa mot den hittills allt för stora fiskeflottan.

Och naturligtvis att EU:s gemensamma fiskeripolitik inte lyckats leva upp till sina mål att åstadkomma fiskebestånd som kan nyttjas långsiktigt hållbart. Den beror också på att man tidigare, både från politiken och fiskets organisationer, satsat på det storskaliga fisket.

Det krävs krafttag för att rädda fisken och det svenska fisket. Vi måste lägga om det i en uthållig riktning och ge våra fiskare förutsättningar att bygga upp livskraftiga företag och våra hav livskraftiga fiskbestånd. De första av de många krafttag som krävs för att rädda fisk och fiske tas nu av alliansregeringen och Fiskeriverket men från fiskets organisationer hörs knappt ett knyst! Nu måste också de ta sitt ansvar. De föreslagna åtgärderna innebär en satsning på att äntligen förbättra förutsättningarna för det småskaliga kustfisket vilket gynnar hållbart fiske både på öst- och västkust.

I den nya fiskepolitiken finns många av de krav Folkpartiet liberalerna lagt fram om att anpassa fiskelottans storlek till fiskebeståndens storlek, att prioritera fiskerikontrollen, att snabbt och direkt bestraffa överfiske och tjuvfiske. Satsningen på fler riktade redskap för att fånga just den fisk man är ute efter och individuella överförbara kvoter där fiskaren får en personlig kvot per fiskart och fiskevatten är också vägar vi föreslagit för att minska överuttaget av fisk.

I våra hav och längs kusten finns stora regionala skillnader i fiskebestånd och det kräver en lokalt och regionalt anpassad förvaltning. Lovande försök har pågått och samförvaltning av fisket på lokal eller regional nivå bör bli en permanent och viktig del i den svenska fiskeförvaltningen. Mer dialog och kompetensutbyte mellan fiskeriforskare, yrkesfiskare och myndigheternas representanter måste till för att öka förståelsen och nå målet ett hållbart fiske.

Fiskerinäringen inbjuds nu att nationellt lägga om i en uthållig inriktning och att vara med och utforma en tydlig gemensam, brett förankrad svensk linje för att påverka den havererade gemensamma EU-fiskepolitiken. Förhoppningsvis hamnar man inte i den trängda yrkeskårens reflexmässiga försvarsställning där man bara ser fiender och svårigheter. Ett snabbt, positivt svar på alliansregeringens inbjudan skulle ge nya möjligheter för både fisk och fiske och stärka vår möjlighet att förändra EU:s fiskepolitik.

Fortsatt folkpartistiskt engagemang för fisk och hållbart fiske behövs på alla nivåer från våra partivänner i EU, regering och riksdag till våra lokala och regionala representanter.

Klimat- och energipaket…

januari 31, 2008

jorden-3.jpg

I Sverige kommer vi nu att närmare analysera innehållet i EU-kommissionens förslag till klimat- och energipaket. Det gäller både EU- övergripande aspekter, och särskilt – naturligtvis – förslagen vad gäller Sverige. 

Förslaget har, enkelt uttryck, två olika mål: dels minskade utsläpp av koldioxid (klimatmålet), dels minskat beroende av energiimport från omvärlden, särskilt Ryssland och Mellersta Östern (förnybarmålet). 

Det är viktigt att Sverige får en slutlig överenskommelse som tar hänsyn till Sveriges energimix idag, vilken – som bekant – starkt avviker från genomsnittet i EU. Dessutom bör i Sverige redan vidtagna åtgärder tas hänsyn till.

För att Eu:s samlade mål ska nås till så låg kostnad som möjligt – vilket i nästa steg är en förutsättning för kombinationen ‘bevarad välfärd’ och ‘rejält minskade utsläpp’ – är det viktigt att utrymmet för internationellt samarbete med både s.k. flexbla mekanismer och utsläppshandel blir tillräckligt omfattande och väl fungerande.

Då kan kostnadsskillnader, som beror på EU-ländernas olika komparativa fördelar beträffande utsläppsminskninger och produktion av förnybar energi, komma i spel. Detta föredöme för resten av världen.

När det för oss i Sverige underordnade målet om 20 procent andel förnybar energi inom hela EU, ska brytas ned till en meny av nationella åtgärder blir det sålunda viktigt att hänsyn tas till ländernas olika nationella förutsättningar och startpunkter på vägen till år 2020:s lägre utsläpp och förändrade energimix. Säger Carl B. Hamilton

Om de för Sverige föreslagna nedbrutna målen är rimligt är för tidigt att uttala sig om innan vi i Sverige kunnat noga analysera de föreslagna talen, och vet exakt hur olika tal, kvoter, och begrepp är definierade och beräknade. Det finns även metodproblem vars lösning ingalunda är självklar.

Andra EU-länder kommer att sitta och analysera EU-mommissionens förslag och dess konsekvenser för det egna landet fördel. Silkesvantarna kommer att snabbt dras av, och energipaket en av huvudfrågorna vid EU-toppmötet i mars 2008. Konstatrer Carl B. Hamilton

Sveriges regering ska i denna osnygga process, som sannolikt till sin karaktär kommer att påminna om en budgetförhandling, naturligvis söka säkra vårt lands nationella intressen för ingen annan regering kommer att göra det åt oss! Förhandlingsprocessen i EU måste, enligt vår mening, styras av det övergripande klimatmålet.

Det enkla faktum att andra länder kommer att agera hårdfört gentemot kommissionen och mer eller mindre bilda allianser mot kommissionen och med varandra – t ex i synen på kärnkraft som en kolsnål energikälla – gör att vårt land skulle riskera att bli nedtrampat om vår regering – mot en potentiell konflikt– mellan

Det enkla faktum att andra länder kommer att agera hårdfört gentemot kommissionen och mer eller mindre bilda allianser mot kommissionen och med varandra – t ex i synen på kärnkraft som en kolsnål energikälla – gör att vårt land skulle riskera att bli nedtrampat om vår regering – mot alla odds – skulle uppträda som en skock flata konfirmander som bara tackar och tar emot förslaget från kommissionen.

Att ha som mål att tillvarata även Sveriges intresse är inget att skämmas för! Det måste därmed bli en balansgång — och en potentiell konflikt — mellan ‘att gå före’ i klimatpolitiken och  ‘att bevaka Sveriges nationella intresse’ i EU:s övergripande klimatpolitik.

Det är t ex viktigt att eventuella hållbarhetskriterier för biodrivmedel som får tillgodoräknas i måluppfyllelsen utformas på ett icke- handelsstörande och icke-protektionistiskt sätt. EU-länderna kommer vara beroende av en omfattande import av klimatcertifierade biodrivmedel (etanol) för att klara sina mål på ett kostnadseffektivt sätt. Säger Carl B. Hamilton

Turbulent finansmarknad…

januari 27, 2008

1205.jpg

Det har varit en minst sagt turbulent tid på världens finansmarknader – framför allt de sista veckorna. Det har blivit tydligt hur sammansvetsade världens finansmarknader är.

Stockholmsbörsen har fått rejäla sättningar och åker jo-jo. Mycket hänger dock fortfarande på den fortsatta utvecklingen i USA. För Sveriges del så hjälper det oss att vår ekonomi är stark och våra statsfinanser stabila. Det är bästa föesäkringen i turbulenta tider som de vi ser nu. Det är nu vår strama budgetpolitik betalar sig. Kronan håller ställningen, räntorna ligger lägre än i många jämförbara länder.

Inflationenstakten räknat över 12 månader låg i december på 3,5 % på årsbasis. Det är den högsta på 14 år men det är fortfarande ljusår till den spekulationsekonomi som Sverige var under 1980-talet med inflationssiffror på över 10 %. Högre priser på mejeriproduktet, högre marknadsräntor samt ökade energipriser samtidigt som priserna på kläder och vissa drivmedel gått i motsatt riktning är det som främst dragit upp inflationen. Den högre inflationstakten är således till stor del orsakad av omvärldsförändringar utanför svensk politisk maktkontroll.

Socialdemokraterna har varit snabba att skylla inflationsökningen på regeringens politik. Men faktum är att finanspolitiken i princip har varit neutral då de stimulerande utgiftsökningarna endast upp till 0,2 % av BNP. Det stärker bilden av att det i huvudsak är händelser i vår omvärld som nu driver upp inflationen Sverige såväl som i många länder.

För att sätta in den svenska inflationen i ett internationellt sammanhang vill jag uppmärksamma Eurostats statistiksammanställning som visar att enbart 4 länder inom EU har lägre inflationstakt än Sverige, två inom euroområdet Nederländerna ocg Finland, två utanför Storbritannien och Danmark.

Kärnkraften är oundgänglig

december 16, 2007

nuclear-1.jpg

När jeg debatterade energi och kärnkraft för bara några år sedan möttes jag regelmässigt av föraktfulla påståenden och avsnäsningar om att kärnkraft var att ”smutsigt” och ”omodernt” energislag, och den som försått det har inte hängt med.

Dessa tongångar är idag allt mer sällsynta.

Den s.k. tankeförbudslagen, som närmast dödade en blomstrande svensk kärnteknikforskning, avskaffades redan av förra regeringen. Statliga forskningsmedel har av den nya regeringen – med varierande gjädje bland regeringspartierna! – för första gången på decennier anslagits till inte bara säkerhetsrelaterad kärnteknisk forskning i Sverige utan även till forskning om framtida generationer av reaktortyper, nya bränslen, mm.

Sanningen är att kärnkraften idag upplever en stark internationell renässans med nya planer och tillstånd för nya reaktorer, med ty åtföljande brist på personal, komponenter och kapacitet för ny- och utbyggnad. Kön hos leverantörer kan vara flera år lång, och med ökad lönsamhet kommer nu fler producenter att sätta igång, forskning- och utbildningsprogram att växa ytterligare, osv.

denna trend gäller även Europa och EU. Jag skall berätta om denna internationella trend i några inlägg framöver. Jag vill ju gärna skydda mina läsare från risken att inför omvärlden framstå som omoderna och provinsiella.

Ett första exempel kommer här från Europaparlamentet, där en kärnkraftspositiv trend finns bland ledamöterna.

Ledamöterna av Europaparlamentet har med stor majoritet i slutvorteringen röstat för att anta en rapport som bl. a. slår fast att kärnkraft är oundgänglig om EU-länderna skall kunna möta unionens energi och klimatmål i ett medelfristigt perspektiv, Rapporten, Conventional Energy Sources and Energy Technology antogs när den ställdes mot avslag med 509 röster för, 153 emot och 30 avstod.