Korpilombolo visar vägen. Medborgarens list övergår politikernas förstånd.

Energi- och jordbrukspolitik är två av hävd oförnuftiga politikområden. Kombinerade blir det stolligt. Så är det med den s.k. pumplagen. I valet mellan ingen (0) mack i bygden och en (1) mack föredrar riksdagsmajoriteten ingen mack alls.

Men kloka gräsrötter slår tillbaka mot den politiska eliten (exklusive Folkpartiet som inte vill ha någon utvidgad pumplag). Mackägare Roger Bergdahl i Korpilombolo visar vägen. Han vill ha kvar sin mack, liksom dem som bor i samhället. Klurig civil olydad (?) är metoden.

Vanlig ved kan användas för att uppfylla pumplagens krav att små mackägare ska tillhandhålla förnybart bränsle. Att det på landsbygden införskaffas gengasbilar är ju lika troligt som etanoldrivna bilar (se text nedan).

Bakgrund
År 2005 beslöt en riksdagsmajoritet av s+v+mp om ett tvång för bensinmackar att från och med 2006 stegvis tvinga mackar att tillhandahålla förnybara drivmedel, den s.k. pumplagen.

Lagen innebär att den som driver bensinmack och säljer mer än en viss kvantitet vanligt bränsle dessutom måste tillhandahålla minst ett förnybart drivmedel. Från och med den 1 april 2006 var alla mackar som två år tidigare sålt minst 3000 kubikmeter/år vanligt drivmedel skyldiga att dessutom erbjuda minst ett förnybart drivmedel. Sedan dess har gränsen successivt sänkts för hur mycket vanligt bränsle som en mack tillåts sälja utan att också erbjuda förnybart bränsle. I mars 2008 sänktes gränsen ytterligare, denna gång till 2000 kubikmeter/år.

Från den 1 mars 2009 ska tvånget utvidgas till de verkligt små mackarna: Alla mackar som säljer mer än 1000 kubikmeter/år bensin ska vara tvungna att skaffa en pump för förnybart drivmedel. Det kostar minst 250 000 kr.

De framtvingade investeringarna är för kostsamma för småmackarna. Det fallande bensinpriset minskar nu dessutom raskt efterfrågan på den dyrare etanolen, och gör en investering i etanolpump på landsbygden än mer oekonomisk. Varför göra en närmast säker förlustinvestering i försäljning av en produkt som idag få bilägare efterfrågar – dvs etanol – när man som mackägare istället kan lägga ned? Det är frågan som alla ägare av små mackar nu har att ta ställning till.

Klurig folklig lösning på etanolkravet.

Så här har Roger Bergdahl i Korpilombolo löst dilemmat (citat från Norrländska Socialdemokraten den 23/1

”Mackägaren Roger Bergdahl i Korpilombolo har hittat lösningen på etanolkravet. Han erbjuder kunderna helt enkelt en vedsäck som förnybart bränslealternativ. – En kund har lovat konstruera en gengasbil, säger Bergdahl klurigt.

Genom att montera på ett gengasaggregat — en enkel teknik som allmänt
användes i Sverige under 2a världskriget — kan man köra bil på förgasad ved.

Många små mackägare hade hoppats på att regeringen skulle upphäva det sista steget i pumplagen som innebär att de bensinstationer som säljer mer än 1 000 kubikmeter motordrivmedel också måste kunna erbjuda minst en typ av förnybart drivmedel. NSD har tidigare berättat om att många mackägare i glesbygden kan komma att tvingas slå igen på grund av detta.

Enligt Svensk Bensinhandel kostar det minst 250 000 kronor att investera i utrustning för att sälja alternativa drivmedel och det har inte de små mackägarna råd med.

Ingen efterfrågan – Dessutom är det ju ingen efterfrågan på dessa produkter, säger Roger Bergdahl som är ende bensinhandlaren i Korpilombolo med omnejd. – I byn bor 500 personer men om man räknar hela närområdet rör det som om 1 000 personer. Närmaste mack förutom min, finns i Pajala fem mil bort. Förutom privatbilisterna finns många entreprenörer i området.

– Bland annat sex skogsmaskinsföretag, men också andra. Dessutom snurrar hemtjänsten med sina bilar, sex stycken som kör 20 mil per dag, säger Roger Bergdahl.  ”Magiska gränsen” Den 1 mars träder det sista steget i i pumplagen i kraft. Och än klarar sig Roger Bergdahl eftersom han ligger just under 1 000 kubikmeter. – Under 2008 sålde jag 835 kubikmeter, men jag har ökat försäljningen under senare år och kan snart komma upp till den magiska gränsen. Han har dock hittat lösningen på problemet:

– Jag kommer tillhandahålla ved som förnybart drivmedel. Det står ingenting i lagen om vilken typ av bränsle det måste vara och jag satsar på gengasdrivna fordon, säger Roger Bergdahl och klurar med ögonen.
Väntar på första gengasbilen. Han anser att kundunderlaget i Korpilombolo för både etanol- och gengasdrivna fordon är minimalt. – Jag väntar på den första gengasbilen.

Bara i Pajala kommun finns nio små stationer, men ingen av dessa säljer över 1000 kubikmeter. – Vi kommer samla alla mackägare till ett möte i Tärendö den 28 januari och dryfta deras problem. Min önskan är att volymen i pumplagen ska höjas till 2000 kubikmeter. Viktigt är också transportfrågan, det vore önskvärt att mackägarna kunde använda samma transportör. Skulle även önska en uppgörelse med bankerna om att kunderna betalar uttagsavgifterna när de tankar med kort, säger Jan-Erik Blomqvist, vd för Pajala Utveckling AB.”

Hejda Mackdöden! Ompröva pumplagen!

År 2005 beslöt riksdagen om ett tvång för bensinmackar att tillhandahålla förnybara drivmedel, den s.k. pumplagen. Lagen visar sig nu få orimliga konsekvenser och mackdöden brer ut sig framför allt i glesbygd. Tvånget bör omedelbart avskaffas för de minsta mackarna och pumplagen ses över.

Lagen innebär att den som driver bensinmack och säljer mer än en viss kvantitet vanligt bränsle dessutom måste tillhandahålla minst ett förnybart drivmedel. Från och med den 1 april 2006 var alla mackar som två år tidigare sålt minst 3000 kubikmeter/år vanligt drivmedel skyldiga att dessutom erbjuda minst ett förnybart drivmedel. Sedan dess har gränsen successivt sänkts för hur mycket vanligt bränsle som en mack tillåts sälja utan att också erbjuda förnybart bränsle. I mars 2008 sänktes gränsen ytterligare, denna gång till 2000 kubikmeter/år. Från den 1a januari 2009 ska tvånget utvidgas till de verkligt små mackarna: Alla mackar som säljer mer än 1500 kubikmeter/år bensin ska vara tvungna att skaffa en pump för förnybart drivmedel. Det kostar oftast ca en halv miljon kr.

Lagen är miljöpartiets skapelse, med stöd av socialdemokraterna och vänstern. Den drevs igenom trots massiv kritik från remissinstanserna. Den fortsatta hanteringen ligger i händerna på alliansregeringen.

En viktig invändning var att tvånget leder till en inlåsningseffekt, eftersom etanolpumpar är billigare att installera än pumpar för andra förnybara bränslen. Kostnadsskillnaden leder till en oönskad etanolfokusering på bekostnad av t ex biogas.

Folkpartiet menar att staten bör inta en teknikneutral hållning till vilka drivmedel som på sikt visar sig bäst ur klimatmässig och ekonomisk synpunkt. Den subvention som senare har införts till biogaspumpar gynnar måhända mackar i t ex Skåne och tätorter, men inte glesbygd eftersom man där knappast lokalt kan producera tillräcklig mängd biogas för att en pump ska vara aktuell.

En annan, och allt viktigare invändning mot lagen är att den leder till betydande kostnadsökningar för ägarna till bensinmackarna som i många fall inte kan räkna hem försäljningen av förnybart bränsle. Detta förstärks av stigande räntor på lån till pumpen och svagare efterfrågan från kunderna p g a lågkonjunkturen.

Det kommer allt fler rapporter i media om nedlagda bensinmackar, särskilt i glesbygden. Nedläggningarna blir ett hårt slag mot bygden. Resvägen för att tanka bilen kan bli mycket långa. Nu ska man dock inte vara naiv. Vissa av dessa mackar har säkert även utan pumplagen arbetat med små marginaler och legat på gränsen till att klara sig. Kravet på att investera i en etanolpump för runt en halv miljon kronor, oavsett efterfrågan, riskerar dock att bli sista spiken i kistan för många mindre mackar.

Vid årsskiftet tas nya steg i fel riktning. I januari kommer än fler bensinmackar att omfattas av lagen, vilket skärper utslagningen. När lagen infördes var prognosen att

Ungefär hälften av landets dåvarande bensinmackar skulle komma att beröras av pumplagen när den fullt ut hade genomförts. Men med tanke på utslagningen av mackar under senare tid är detta sätt att resonera nu överspelat. Det är inte andelar eller procent av rikets mackar som är den viktiga aspekten, utan det enkla faktum att antalet mackar på svensk landsbygd som slås ut blir oacceptabelt stort.

Som enda parti ställer folkpartiet två krav:

För att begränsa skadorna på mackverksamheten framför allt på landsbygden bör det sista steget i lagen den 1 januari nästa år stoppas och avskaffas för gott. Det är dessutom nödvändigt att nu genomföra en utvärdering av pumplagens konsekvenser för glesbygden, klimatet och ekonomin.

Carl B Hamilton

Maria Lundqvist-Brömster

Nina Larsson

Erik Ullenhag

”Renkolkraft” genom CCS-teknik

Ända sedan Lars Leijonborg första gången hörde talas om idén för några år sedan, har Lars tyckt att den låter mycket intressant: istället för att släppa ut koldioxiden i atmosfären kan man lagra den i underjorden. Och i tisdags fick Lars själv trycka på knappen och sätta igång en sådan process i östra Tyskland, i en liten ort med det egendomliga namnet Schwarze Pumpe. (Mer om namnet nedan!) Där har Vattenfall, som är ett stort energibolag också i Tyskland, byggt en pilotanläggning för avskiljning och lagring av koldioxid. Tekniken kallas CCS (Carbon Capture and Storage).

Det var Vattenfall som bjudit in Lars Leijonborg för att tillsammans med koncernchefen Lars G Josefsson och ett par höga tyska politiker förrätta invigningen. Det var blå himmel och högsommarvärme i Tyskland och det kändes verkligen historiskt. Lars räknade till femton TV-team som bevakade händelsen. I Tyskland, med sitt stora kolberoende, är detta en mycket avgörande fråga.

Än så länge är tekniken dyr. El producerad med ”ren kolkraft” genom CCS-teknik blir dubbelt så dyr som utan CCS. Men förhoppningarna är stora att tekniken ska utvecklas – bland annat genom att 10 – 12 mycket större försöksanläggningar byggs på olika platser i Europa. Den utvecklingen innebär förhoppningsvis att kostnaderna sänks.

Peter Eriksson kritiserade Lars Leijonborg för medverkan och tycker att Lars blir en ”bricka i Vattenfalls smutsiga lobbyarbete”. Svante Axelsson i Naturskyddsföreningen tror inte heller på CCS. De tycker man ska satsa på förnybar energi istället.

De har fel. Vi måste göra både och. Om vi verkligen tar klimathotet på allvar måste vi satsa stora resurser på att i stor skala introducera CCS-tekniken. Skälet är att det inte är realistiskt att tro att jordens enorma, ofta ganska
lättillgängliga, koltillgångar inte kommer att utnyttjas som energi. Med dagens förbrukning anses tillgångarna räcka i 300 år. Kina inviger ett nytt kolkraftverk i veckan! Ska den energiproduktionen inte fördärva klimatet måste vi hitta ett sätt att ta hand om koldioxiden.

Vi vet inte till hundra procent att det här är realistiskt i stor skala. Mycket forskning och utveckling återstår. Men sannolikheten att det fungerar är rätt hög. Tekniken har i mindre skala använts i årtionden. Inga av de tekniska
problemen förefaller oöverstigliga, enligt experterna.

Peter Eriksson och Svante Axelsson blir mer och mer isolerade. Alltfler miljö- och klimatengagerade människor som sätter sig in i hela bilden kommer till samma slutsats som Lars Leijonborg: CCS är en viktig del av lösningen om än inte ”Lösningen”. Lars såg till exempel att Nicholas Stern – mannen bakom den uppmärksammade Stern-rapporten – anser att CCS är nödvändigt.

Lars Leijonborg intervjuades i SVT innan han åkte och tycker att han fick fram mina synpunkter på ett bra sätt. Däremot vinklades nyheten helt snett av SVT:s redaktioner, t ex text-TV, som under hela dagen fick det till att Lars Leijonborg vill bygga kolkraftverk i Sverige. Varför skulle han vilja det? Sverige har ju vattenkraft och kärnkraft men också en del ”alternativa” källor, som vindkraft. Däremot ska vi vara med och utveckla CCS-tekniken. Sverige har ju knappt några fossilkraftverk längre, men vi har tunga industrier som släpper ut massor av koldioxid, till exempel SSAB i Oxelösund. Vid en sådan anläggning skulle CCS kunna få bort koldioxidutsläppen.

Ja, till sist, det där konstiga namnet på byn. Det syftar inte på att man ska pumpa bort koldioxid. Det kommer från 30-åriga krigets dagar. Att måla brunnarna och pumparna svarta var ett sätt att visa vägfarare att pesten fanns i byn. Just i den här byn hade man ingen pest, men man målade pumparna svarta i alla fall för att lura de svenska trupperna att inte inta och skövla byn. Listen lyckades. Svenskarna tog en lång omväg och efter det började byn kallas Schwarze Pumpe. Men nu får namnet en ny innebörd: Svenskarna har kommit igen och pumpar ner koldioxiden i underjorden!

Gärna skattesäkning men skydda skogen också!

När ekonomin gått på högvarv och fyllt statens kassa måste vi självklart kunna bevara skyddsvärd skog och inte enbart sänka skatten. Beskedet från miljöminister Andreas Carlgren om att regeringen beslutat slopa förslaget att 50 miljoner på stödet till skyddsvärd skog 2008 kom inte en dag tidigt och bör följas av ytterligare omprövning! konstatrer Sverker Thorén från Gröna Liberaler 

Skyddet av skogen och dess biologiska mångfald har länge enbart motiverats av etiska, kulturella och vetenskapliga skäl. Nu har forskningen visat hur beroende människan är av de varor och tjänster som ekosystermen förser oss med bl a klimatreglering, produktion och nedbrytning av biologiskt material, reglering och rening av vatten, pollinering av grödor och kontroll av skadeinsekter.

Skyddet av den biologiska månfalden har alltså blivit en överlevnadsfråga och regeringens kvarliggande förslag om neddragningar i dessa anslag 2009 och 2010 måste omprövas! Sverker Thorén hoppas att dagens besked från miljöministern är början på något nytt. Insikten om att den biologiska mångfalden är bästa försäkringen för att begränsa negativa klimateffekter är en av de principer som måste styra klimat- och energipolitiken.

Viss behöver vi utveckla nya former av skydd som komplement till dem vi har. Inte minst genom ekologisk landskapsplanering och nya metoder inom skogsbruket som kombinerar biobränsleproduktion med förstärkning av den biologiska mångfalden. Och visst behöver vi ökat engagemang och deltagande från brukare och markägare. Dtta är inte gratis (trodde regeringen det?) men kommer på sikt att ge både tillväxt och nya arbetstillfällen.

Arbetet med att säkerställa den biologiska mångfalden är en liberal hjärtefråga. Folkpartiet Liberalerna får inte nöje sig med denna delseger. Kampen måste fortsätt både i och utanför riksdag och regering! säger Sverker Thorén från Gröna Liberaler 

reserverar sig i klimatberedningen…

– Det största bidraget till minskade utsläpp av växthusgaser som just vårt land kan ge klimatet är att bygga fler kärnkraftsreaktorer och på så sätt producera mer koldioxidfri el. Nybyggnadsförbudet för kärnkraft bör därför hävas i början av nästa mandatperiod, och klimatpolitik och planering omgående inriktas på utbyggnad.

– Att ducka och inte överhuvudtaget behandla kärnkraften i betänkandet må vara politiskt bekvämt, men oviljan att se den obekväma sanningen tackar oss inte atmosfären för. Den gynnas endast och allenast av minskade utsläpp. Betänkadet lider därmed av en oacceptabel brist i analysen av Sveriges framtida klimatpolitik.

 Det säger Carl B Hamilton, fp-talsman i energi- och klimatfrågor, i sin reservation (bifogas i sin helhet!) till klimatberedningens betänkande.

– Varja ny reaktor av den nya finska typen ger en större reduktion av växthusgaser än hela det batteri av åtgärder mot transport, fastighets- och jordbrukssektorerna som beredningen föreslår. Sverige kommer inte att uppnå de långsiktiga utsläppsmålen till 2050, som vi och övriga EU-länder åtagit oss, om kärnkraften samtidigt avvecklas när de nuvarande reaktorernas livslängd löper ut. I ställer bör kärnkraften omgående utvecklas genom att nyare, säkrare och efftivare teknik utnyttjas. Exempelvis vindkraft räcker inte, bl a av rent tekniska skäl.

– Likabehandling av energislagen i forskningspolitiken, och statligt stöd till utveckling av nya generationer kärnteknik har dessvärre beredningens majoritet inte kunnat acceptera. Den intällningen strider mot nu gällande forskningspolitik, och det ”tankeförbud” som tidigare var ålagd kärnteknisk forskning verka majoriteten i praktiken acceptera att återinföra.

– Att införa klimattullar är feltänkt och skulle dessutom skjuta i sank  möjligheterna till internationella avtal om minskade utsläpp, avsluter Carl B Hamilton

Klimat- och energipaket…

I Sverige kommer vi nu att närmare analysera innehållet i EU-kommissionens förslag till klimat- och energipaket. Det gäller både EU- övergripande aspekter, och särskilt – naturligtvis – förslagen vad gäller Sverige. 

Förslaget har, enkelt uttryck, två olika mål: dels minskade utsläpp av koldioxid (klimatmålet), dels minskat beroende av energiimport från omvärlden, särskilt Ryssland och Mellersta Östern (förnybarmålet). 

Det är viktigt att Sverige får en slutlig överenskommelse som tar hänsyn till Sveriges energimix idag, vilken – som bekant – starkt avviker från genomsnittet i EU. Dessutom bör i Sverige redan vidtagna åtgärder tas hänsyn till.

För att Eu:s samlade mål ska nås till så låg kostnad som möjligt – vilket i nästa steg är en förutsättning för kombinationen ‘bevarad välfärd’ och ‘rejält minskade utsläpp’ – är det viktigt att utrymmet för internationellt samarbete med både s.k. flexbla mekanismer och utsläppshandel blir tillräckligt omfattande och väl fungerande.

Då kan kostnadsskillnader, som beror på EU-ländernas olika komparativa fördelar beträffande utsläppsminskninger och produktion av förnybar energi, komma i spel. Detta föredöme för resten av världen.

När det för oss i Sverige underordnade målet om 20 procent andel förnybar energi inom hela EU, ska brytas ned till en meny av nationella åtgärder blir det sålunda viktigt att hänsyn tas till ländernas olika nationella förutsättningar och startpunkter på vägen till år 2020:s lägre utsläpp och förändrade energimix. Säger Carl B. Hamilton

Om de för Sverige föreslagna nedbrutna målen är rimligt är för tidigt att uttala sig om innan vi i Sverige kunnat noga analysera de föreslagna talen, och vet exakt hur olika tal, kvoter, och begrepp är definierade och beräknade. Det finns även metodproblem vars lösning ingalunda är självklar.

Andra EU-länder kommer att sitta och analysera EU-mommissionens förslag och dess konsekvenser för det egna landet fördel. Silkesvantarna kommer att snabbt dras av, och energipaket en av huvudfrågorna vid EU-toppmötet i mars 2008. Konstatrer Carl B. Hamilton

Sveriges regering ska i denna osnygga process, som sannolikt till sin karaktär kommer att påminna om en budgetförhandling, naturligvis söka säkra vårt lands nationella intressen för ingen annan regering kommer att göra det åt oss! Förhandlingsprocessen i EU måste, enligt vår mening, styras av det övergripande klimatmålet.

Det enkla faktum att andra länder kommer att agera hårdfört gentemot kommissionen och mer eller mindre bilda allianser mot kommissionen och med varandra – t ex i synen på kärnkraft som en kolsnål energikälla – gör att vårt land skulle riskera att bli nedtrampat om vår regering – mot en potentiell konflikt– mellan

Det enkla faktum att andra länder kommer att agera hårdfört gentemot kommissionen och mer eller mindre bilda allianser mot kommissionen och med varandra – t ex i synen på kärnkraft som en kolsnål energikälla – gör att vårt land skulle riskera att bli nedtrampat om vår regering – mot alla odds – skulle uppträda som en skock flata konfirmander som bara tackar och tar emot förslaget från kommissionen.

Att ha som mål att tillvarata även Sveriges intresse är inget att skämmas för! Det måste därmed bli en balansgång — och en potentiell konflikt — mellan ‘att gå före’ i klimatpolitiken och  ‘att bevaka Sveriges nationella intresse’ i EU:s övergripande klimatpolitik.

Det är t ex viktigt att eventuella hållbarhetskriterier för biodrivmedel som får tillgodoräknas i måluppfyllelsen utformas på ett icke- handelsstörande och icke-protektionistiskt sätt. EU-länderna kommer vara beroende av en omfattande import av klimatcertifierade biodrivmedel (etanol) för att klara sina mål på ett kostnadseffektivt sätt. Säger Carl B. Hamilton

Folkpartiet presenterar klimatsamråd…

* Höghastighetståg mellan Sverige storstäder

* Storsatsa på elbilsforskning

* Planera för investeringar i ny kärnkraft under nästa mandatperriod

Kärnkraften är under överskådlig framtid den bästa metoden för att framställa el utan att elda på den globala uppvärmningen. Både England och Finland har redan insett detta. För Sveriges del handlar det om att under nästa mandatperiod häva nybyggnadsförbudet och börja planera för nya kärnkraftverk att ta över de gamla pensioneras.

Men det räcker inte med att fortsätta framställa energi på ett miljövänligt sätt. Genom att ersätta flyg med höghastighetståg och bensinbilar med elbilar kan utsläppen minskas ännu mer. Det bör snabbare att ta tåget mellan Sveriges storstäder än att ta flyget.

Vi vill också göra en forskningssatsning på elbilar. Om svensk bilindustri ska behålla sin konkurrenskraft måste vi satsa på hybrider och elbilar, inte bygga in oss i nya koldioxidutsläpp genom etanoldrift, säger partiledare Jan Björklund

Rapporterna kan du läsa här:

klimatsamrad.pdf

samrad-om-klimatfragan.pdf

Kärnkraften är oundgänglig

När jeg debatterade energi och kärnkraft för bara några år sedan möttes jag regelmässigt av föraktfulla påståenden och avsnäsningar om att kärnkraft var att ”smutsigt” och ”omodernt” energislag, och den som försått det har inte hängt med.

Dessa tongångar är idag allt mer sällsynta.

Den s.k. tankeförbudslagen, som närmast dödade en blomstrande svensk kärnteknikforskning, avskaffades redan av förra regeringen. Statliga forskningsmedel har av den nya regeringen – med varierande gjädje bland regeringspartierna! – för första gången på decennier anslagits till inte bara säkerhetsrelaterad kärnteknisk forskning i Sverige utan även till forskning om framtida generationer av reaktortyper, nya bränslen, mm.

Sanningen är att kärnkraften idag upplever en stark internationell renässans med nya planer och tillstånd för nya reaktorer, med ty åtföljande brist på personal, komponenter och kapacitet för ny- och utbyggnad. Kön hos leverantörer kan vara flera år lång, och med ökad lönsamhet kommer nu fler producenter att sätta igång, forskning- och utbildningsprogram att växa ytterligare, osv.

denna trend gäller även Europa och EU. Jag skall berätta om denna internationella trend i några inlägg framöver. Jag vill ju gärna skydda mina läsare från risken att inför omvärlden framstå som omoderna och provinsiella.

Ett första exempel kommer här från Europaparlamentet, där en kärnkraftspositiv trend finns bland ledamöterna.

Ledamöterna av Europaparlamentet har med stor majoritet i slutvorteringen röstat för att anta en rapport som bl. a. slår fast att kärnkraft är oundgänglig om EU-länderna skall kunna möta unionens energi och klimatmål i ett medelfristigt perspektiv, Rapporten, Conventional Energy Sources and Energy Technology antogs när den ställdes mot avslag med 509 röster för, 153 emot och 30 avstod.