Posts Tagged ‘Jan Björklund’

Jämställdhet i skolan- Vi satsar 110 miljoner…

juni 12, 2008

Alliansregeringen har lagt fram en ambitiös reformagenda för det svenska utbildningsväsendet. På punkt efter punkt gör vi upp med den socialdemokratiska flumskolan. Det handlar om tidigare betyg, enläsa-skriva-räkna-satsning, obligatoriska skriftliga omdömen, den största satsningen på lärarfortbildning någonsin, nationella prov i trean och en ny lärarutbildning.

Det är nu dags att ta ytterligare steg mot en skola där alla blir sedda och alla kan utvecklas så långt det går. Regeringen har idag fattat beslut om att under de kommande tre åren genomföra den största enskilda satsningen på jämställdhet i skolan någonsin. I grunden är jämställdhetsproblemen i skolan en del av ett större och komplext samhällsproblem. Det handlar om könsroller som skapas. befästs och utvecklas också i det kringliggande samhället. Flickorna förväntas vara duktiga och hjälpa till, samtidigt som pojkarna tillåts vara stökiga.

Enligt vår mening har debatten om jämställdhet i skolan ofta spårat ur. Den har handlat om att det är ett stort misslyckande om inte alla utbildningar fylls exakt 50-50 mellan flickor och pojkar. Jämställdhet för oss är något annat. Alla ska ges samma möjligheter oavsett kön. Skolan kan inte lösa alla samhällets problem, men ambitionen måste ändå vara att alla elever ska kunna utvecklas så långt som möjligt, utan att hämmas av könsroller.

En påtagligt problem är att svensk skola har störst problem i världen med grovt och kränkande språkbruk. Det är ett jämställdhetsproblem och en utmaning för skolväsendet. Hur ska vi kunna locka våra mest begåvade ungdomar till lärayrket om risken är stor att få grova könsord kastade efter sig i korridoren?

Vuxenvärlden måste våga säga ifrån. Vi skapar inte Europas bästa skola med världens stökigaste klassrum. Skolan ska vara en trygg arbetsplats, fri från våld, hot och trakasserier. Det låter kanske självklart, men är inte okontroversiellt. Några menar att tydliga regler skapar ”konformism” och ”passivitet”. De säger att eleverna hindras från att tänka fritt och utvecklas demokratiskt. Men frihet kan inte handla om att några stökiga grabbar tillåts härja fritt och skrika invektiv i öronen på sina klasskamrater. I ett tryggt klassrum vågar alla prata och där kan alla utvecklas.

En annan utmaning är att bryta den antipluggkultur som skapats bland svenska pojkar. Det anses inte vara häftigt att klara proven och få bra betyg, någonting som märks i utbildningsresultaten. Flickorna har högre snittbetyg och fler läser vidare på högskolan.

Internationellt sett följer utbildningsresultaten ett tydligt könsmönster: flickor är bra på att läsa, pojkar är bra på att räkna. För några veckor sedan hade den ansedda brittiska tidsskriften The Economist ett temanummer om utbildning och kön. Sverige framhölls som ett föregågnsland, eftersom det nästan är jämnt mellan könen i matematik. Vid en närmare granskning av tidskriftens undersökning framträder dock en annan bild. Av fyrtio jämförda länder hamnar Sverige först på 17:e plats i matematikresultat. Skälet till att svenska flickor och pojkar presterar på samma nivå i matematik är i grunden att svenska pojkar underpresterar kraftigt – inte att de svenska flickorna ovanligt duktiga.

Jämlika resultat är bra, men målet kan inte vara att alla ska lära sig lika lite. Tvärtom måste vi lyfta flickornas i matematik till samma höga nivå som pojkarna en gång hade. Och vi måste få pojkarna att överhuvudtaget prestera bättre i skolan.

Samtidigt som pojkarna underpresterar finns det många flickor som mår dåligt. De upplever en brist på tid för skolarbetet, ofta i kombination med krav från föräldrar och många fritidsaktiviteter. ”Duktiga flickor” brukar vi kalla alla dessa tjejer. De presterar alltid i topp. men känner sig aldrig nöjda. Och stressen har ett pris. Den psykiska ohälsan har ökat generellt bland unga under senare år och tjejerna är särskilt drabbade.

Att bryta könsmönster handlar också om att ge flickorna större utrymme i skolan, att få dem att ta för sig och synas på lektionerna. Det behövs också fler män i skolan, alltså manliga lärare som kan verka som föredömen för pojkarne. För att komma till rätta med problemen krävs en lång rad åtgärder. Regeringen inleder därför den största enskilda satsningen någonsin på jämställdhet i skolan. Total anslår vi 110 miljoner kroner under tre år.

En stor del av pengarna ska gå till fortbildningsinsatser för lärarna. Redan 2006 presenterade regerinhgen lärarlyftet, den största lärarfortbildningssatsningen någonsin. Med den nya satsningen ska lärarna också få fortbildning för att motverka traditionella könsroller. En särskild satsning görs för att motverka och bekämpa hedersvåld och förtryck. Sex- och samlevnadsundervisningen ska stärkas.

Regeringen kommer att tillsätta en ny kunskapsdelegation för jämställdhet i skolan. Delegationen ska analysera problemen och komma med förslag på lösningar och vidare studier. För att motverka den ökande psykiska ohälsan bland eleverna ska Myndigheten för skolutveckling få i uppdrag att stödja skolhälsovården.

Högskoleverket ska få i uppdrag att granska och motverka snedrekryteringen till lärarutbildningen . Det är en del av den stora omläggningen av lärarutbildningen som regeringen redan har aviserrat, där bland annat tydligare ingångar mot olika typer av lärarroller, till exempel förskollärare, skapas. Sedan hösten 2007 har lärarna fått ökade befogenheter för att komma tillrätta med ordningsproblemen i skolan. Det är exempelvis tillåtet att flytta mobbare, beslagta mobiltelefoner och stänga av elever under en kortare period. I den kommande skollagen ska dessa befogenheter ytterligare stärkas.

Med tidigare och tydligare utvärdering blir det också lättare att upptäcka elever som inte hänger med i undervisningen. Det är ofta just dessa elever som blir stökiga och utagerande. Steg för steg skapar Alliansregeringen en skola där varje barns potential tas tillvara.

Jan Björklund Utbildningsminister

Nyamko Sabuni Jämställdhetsminister

Annonser

Vi inför ny utbildning för yrkeslärare…

april 21, 2008

Svensk utbildningspolitik har under flera årtionden förringat yrkesutbildningar. Det märks tydligast i gymnasieskolan. När Göran Persson i början av nittiotalet skulle höja yrkesutbildningarnas status valde han att fylla dem med allmänteori och minskade tiden för yrkesämnen. Den bärande tanken var att alla gymnasieprogram skulle leda till allmän högskolebehörighet säger Jan Björklund.

Man kan, vid en första anblick, känna sympati för idén. Samtidigt vet vi att många ungdomar inte är intresserade av att läsa vidare på universitetet. Alla ungdomar vill faktiskt inte bli akademiker. Alla ungdomar kan inte heller bli akademiker och samhället fungerar inte om alla är akademiker. Vårt land behöver också skickliga yrkesmän och yrkeskvinnor.

Sverige har avskaffat lärlingsutbildningarna. den förra regeringen hade som mål att hälften av alla ungdomar skulle bli akademiker, men inga mål för hur många som skulle gå i yrkeshögskolor. Dessutom har gymnasiets yrkesförberedande program skolifierats och akademiserats mer än i något annat land.

Det är något märkligt att socialdemokraterna, som säger sig företräda arbetarna, gång på gång har nedvärderat värdet av yrkeskunskaper. Detta feltänk för också med sig stora ekonomiska och mänskliga kostnader.

Faktum är att var tredje svensk tjugoåring inte har klarat en gymnasieutbildning med godkända betyg. Tänk efter vad det innebär. I en tid när alla talar om värdet av kunskap, om hur utbildad arbetskraft och hög produktivitet är Sveriges chans i den globala konkurrensen, då har en av tre svenska ungdomar slagits ut frångymnasiet.

För dessa personer är arbetsmarknaden både osäker och begränsad. De är oftast de första som blir avskedade vid en neddragning. Samtidigt skapas det allt färre jobb för personer som bara har grundskolekompetens.

Sverige behöver både gymnasieutbildningar som förbereder eleverna för högskolestudier och utbildningar som ger gedigna yrkeskunskaper. Självklart ska man alltid, på gymnasiet eller senare i livet, kunna välja att läsa in högskolebehörigheten. Men det ska inte vara ett tvång på alla utbildningar.

Under hösten avser Jan Björklund därför att presentera ett förslag på en genomgripande reform av gymnasieskolan där yrkeskunskaper uppvärderas på gymnasiets yrkesutbildningar. Jan Björklund kommer också att föreslå att Sverige inför en helt ny utbildninsform, Yrkeshögskolan. Hösten 2008 påbörjas också svenska lärlingsutbildningar, efter beslut av den borgerliga regeringen.

Socialdemokraternas nedvärdering av yrkeskunskaper syns också i behandlingen av den svenska yrkeslärarutbildningen. Man har stegvis ökat kraven på teoretiska kunskaper, samtidigt som man har nedvärderat den yrkeskompetens många av dessa lärare äger.

Det finns en stor skillnad mellan rekryteringen av å ena sidan lärare till skolans många allmänteoretiska ämnen och å andra sidan yrkeslärare i yrkesämnen. Lärare i fysik, engelska och geografi rekryteras som regel direkt in på lärarhögskolorna i 20-årsåldern och går minst tre och ett halvt år i lärarutbildningen. Till yrkeslärare däremot rekryteras människor med yrkeserfarenhet på området, till exempel skickliga kockar till restaurangutbildningar och byggnadsarbetare till byggprogrammet. Dessa har då ofta kommit upp i medelåldern när de går över till skolan.

I början av sjuttiotalet krävdes ett års studier för att bli yrkeslärare inom industri och hantverk. 1996 förlängde den dåvarande regeringen yrkeslärarutbildningen. För examen krävdes dels två terminer pedagogisk utbildning, dels en yrkesinriktad högskoleutbildning om minst tre terminer. Kunskaper tillägnade genom yrkeserfarenhet räknades som noll och inte.

I samband med den stora lärarutbildninsreformen 2001 togs nästa steg. Den pedagogiska utbildningen förlängdes med ytterligare en termin. Även här har grundtanken alltså varit att teoretiska studier är mer värda än yrkeskunskaper. Totalt krävs numera tre års heltidsstudier för att få bli yrkeslärare.

Effekterna av den förda politiken kom snabbt. I början av nittiotalet examinerades ungefär 800 yrkeslärare varje år. Efter reformen 1996 examinerades omkring 500. I slutet av förra året presenterade Högskoleverket statisken för 2006/07. Viär nu nere i 300 examinerade lärare med inriktning mot gymnasiets yrkesämnen. På femton-tjugo år antalet examinerade yrkeslärare mer än halvrats! konstatrer Jan Björklund

Sverige står nu inför en akut yrkeslärarbrist. Kommunerna tvingas anställa obehöriga för att fylla luckorna. Allt fler yrkeselever undervisas därför av outbildade lärare.

Av de 10430 verksamma yrkeslärarna saknar drygt var tredje lärarexamen. Det är en ökning med 24 procent sedan 2002. 63 procent av lärarna i medieämnen är obehöriga. Mellan 43 och 49 procent av lärarna inom industri och hantverk saknar lärarexamen.

Eftersom rekryteringen av ungdomar går trögt har åldersfördelningen inom den befintliga kåren blivit mycket sned. Mer än hälften av yrkeslärarna gå i pension.

Allt som allt kan det komma att saknas uppemot 5000 yrkeslärare år 2020. För att täcka behoven måste examinationen nästan tredubblas.

Yrkeslärare skulle kunna vara ett attraktivt karriärval för många yrkesskickliga personer i trettio- och fyrtioårsåldern. De har jobbat under tio-femton år, men känner att det är dags att göra något annat. Problemet är att tre års studier på högskolan är för lång tid för de flesta i den åldern. Det innebär studieskulder och att man under en ganska lång period måste leva på studiemedel, något som inte är attraktivt för den som har en familj att försörja.

Sverige måste därför bli bättre på att ta tillvara dessa personers yrkeskunskaper. Jan Björklund offentliggör i dag regeringens avsikt att totalreformera den svenska yrkeslärarutbildningen.

Tanken är att tillägnad yrkesskicklighet ska vara grund för att antas till den framtida yrkeslärarutbildningen. Den blivande yrkesläraren har redan yrkeskunskaperna och behöver således enbart läsa in de mer kunskaperna, pedagogik och metodik.

Jan Björklunds bedömning är att det borde kunna gå att korta yrkeslärarutbildningen för personer med gedigna yrkeskunskaper från dagens tre år till ungefär ett år.

Själva yrkeskunskaperna måste bedömas av någon kvalificerad instans. Jan Björklunds bedömning är att denna kompetens inte finns fullt ut inom utbildninsväsendet, utan att branschen själv måste ha en tung roll i denna värdering.

Historieläraren skaffar sig sina ämneskunskaper genom att läsa minst ett år på universitetet. Byggläraren skaffar sig sina ämneskunskaper genom att arbeta flera år i braschen. Jan Björklunds uppfattning är att det ena sätta att lära sig sitt ämne inte är finare än det andra. Hittills har man tvingat den erfarna byggnadsarbetare som vill överföra sina yrkeskunskaper till byggelever att sätta sig tre år på lärarhögskolan. Detta är inte bara ett samhällsekonomiskt slöseri, utan en monumental nedvärdering av yrkeserfarenhet.

On Sverige ska överleva som tillväxt- och industrination måste yrkesutbildninarna bli mer attraktiva. Det kräver duktiga lärare med de senaste kunskaperna. Vi behöver en renässans för yrkesutbildningarna konstatrer          jan björklund

Turné genom svensk basindustri…

februari 27, 2008

98012614.jpg

Framtiden finns inom tjänstesektorn. Så låter det ofte när politiker och analytiker uttalar sig. Och visst ligger det en hel del i det.

Men Sverigen har flera andra brancher som ger ett väsentligt bidrag till vår välfärd. Basindustrin, det man bruker kalla de företag som arbetar med att framställa och förädla skog, gruvprodukter, kemiska produkter och stål, glöms ofte bort säger Jan Börklund

Dessa företag sysselsätter 400 000 personer. Exporten uppgår till närmre 300 miljarder kronor per år vilket motsavarar över en fjärdedel av Sveriges totala export.

En viktig insatsvara för branschen är el. över en fjärdedel av Sveriges totala elanvändning går åt basindustrin. Om energipriserna i Sverige stiger snabbare än i omvärlden drabbar det direkt dessa företags konkurrenskraft. Basindustrin har under årtionden förundrat betraktat svensk energipolitik.

Jan Börklund tror att framtiden också finns inom basindustrin. Under våren kommer han därför att besöka flera företag i branschen. För att träffa företagsledning och personal, Få deras syn på industrins förutsättningar och en inblick i verksomheten. 

Den första resan går till SSAB i Oxelösund den 27 februuari 

 Foto: Bo Björkdahl
 

Bättre kvalitet och högre krav i sfi…

februari 19, 2008

indvandre.jpg

Maxtid på 3 år och nationella slutprov införs im sfi

Att bryta utanförskapet är regeringens viktigaste uppgift. För att undvika att de som kommer till vårt land förvisas till bidragsberoende och passivitet har arbete och grundläggande kunskaper i svenska språket en avgörande betydelse.

Sambandet mellan goda språkkunskaper och möjligheten att få ett arbete är väl belagt. Flera forskare har visat att kunskaper i mottagarlandets språk avsevärt ökar chanserna att få ett arbete. Sambandet understryks även i undersökningar av svenska förhållanden – de med lågst kunskaper i svenska får mer sällan anställning jämfört med dem som har goda kunskaper.

Regeringens satsningar på det arbetsmarknadspolitiska området ser vi redan nu reslutatet av. Socialdemokraterna, som även de styrt landet under konjunkturtoppar, har haft alla chanser att skapa jobb och sysselsättning som även kommer invandrare till del. Men inte under någon jämförbar period sedan början av 1990-talet kan man se en sysselsättningsökning för utrikes födda som är så stark som nu: Av de 92 000 nya jobb som skapades under 2007 gick 41 000 till en utrikes född – alltså nästan hälften av de nya jobben. Arbetsförmedlingen pekar själv ut regeringens satsning på dem som har det allra svårast att få jobb som en orsak.

denna utveckling är naturligtvis mycket positiv. samtidigt kan inte slå oss till ro och vara nöjda. Antalet människor som söker sig till Sverige är rekordhögt. Många flyr från krigets irak och många får stanna. För att ge nyanlända de bästa möjligheterna till arbete och integration är kunskaper i svenska en förutsättning.

De brister som råder i svenskundervisningen för invandrare (sfi) är i detta sammanhang alarmerande. Det nationella statistiska underlaget vad gäller sfi är i sig bristfälligt och ett reslutat av ett svårbegripligt ointresse från den tidigare regeringens sida. Oredan i siffrorna och stora skillnader mellan kommunerna försvårar analysen. Reslutaten av de undersökningar som genomförts ger dock en samstämmig bild. Dagens svenskundervisning för invandrare präglas generellt av bristande kvalitet och låga krav på studiereslutat.

Hela nio av tio sfi-lärare saknar utbildning på rätt nivå i undervisningsämnet svenska som andraspråk. En alltför allmänt hållen kursplan med abstrakta målformuleringar gör det omöjligt för eleverna att förstå vilka krav som ställs.

Med dagens regler är det helt möjligt att använda sfi som en form av försörjning år efter år, utan att egentligen få några språkkunskaper eller prestera några reslutat. För många nyanlända invandrare fördröjs inträdet på arbetsmarknaden på grund av att deras studier i svenska tar för lång tid eller avbryts i förtid. Omkring 25 procent av dem som började sfi 2003/04 hade inte avslutat sin utbildning efter två år utan fortsatt att studera. Elevernas anledningar kan variera, men generellt gäller att studierna är utdragna vilket bidrar starkt till sfi:s brister i fokus och studiedisciplin.

Den sammantagna bilden som växer fram av den statistik som finns att tillgå är svårsmält. Hur kan en utbildning tillåtas fallera på detta sätt? Trots att bristerna varit kända sedan länge har den förra socialdemokratiska regeringen inte vidtagit några förändringar av betydelse. Alliansregeringentar nu ett samlat grepp om svenskundervisningen för invandrare och presenterar ”sfi-lyftet” – med högre krav på både elever och utbildning:

1. Nationella slutprov på samtliga studievägar

För att säkerställa att de som deltar i undervisningen når de kunskaper somkrävs inför vi obligatoriska nationella slutprov på samtliga tre studievägar. proven utgör grund för kursexamen och ökar likvärdigheten över landet vad gäller reslutat och bedömning. Skolverket får i uppdrag att utforma proven som ska kunna börja användas från och med den 1 januari 2009

2. Tydliga mål i kursplanen för sfi

Dagens kursmål i sfi är för abstrakta. Målen ska vara distinkt utformade så att de på ett tydligt sätt anger vilka som ställs vad gäller kunskaper som eleverna ska ha med sig vid avslutad kurs och bidrar till en likvärdig bedömning. Skolverket får i uppdrag att konkretisera de övergripande målen och målen för de tre kurserna. Huruvida eleverna har nått målen utvärderas genom de nationella slutproven.

3. Begränsad tid i sfi

För många nyanlända invandrare fördröjs inträdet på arbetsmarknaden på grund av att deras studier i svenska tar för lång tid, avbryts i förtid alternativt på börjas och avbryts under flera år.

Regeringen tillsätter nu en utredning i syfte att införa en tidsbegränsning inom sfi. En flykting eller invandrare ska framöver ha en begränsad tid till exempel tre sammanhängande kalenderår för att slutföra sfi, och en möjlighet att avbryta och återuppta studierna maximalt två gånger. De som inte når målen inom denna tid ska hänvisas till läsa svenska som andraspråk inom kommunal vuxenutbildning.

Endast vid särsklida skäl ska de tre åren kunna överskridas, till exempel vid föräldraledighet eller sjukdom. Utredningen ska också överväga hur hänsyn till individuella förutsättningar kan regleras, liksom tillgången på lärare med kompetens i svenska som andraspråk inom kommunal vuxenutbildning.

Sfi blir därmed en särskild åtgärd enbart för nyanlända flyktingar och invandrare, vilket kommer att skapa ett tydligare fokus med äkad studiedisciplin och ökad genomströmning i utbildningen. Vissa kommuner har krav på att invandrare med dåliga kunskaper i svenska måste läsa sfi för att få socialbidrag, utan egentlig tidsgräns för studierna. Det leder även till en icke önskad inlåsningseffekt. Med den tänkta treårsgränsen måste också kommunerna tänka om hur de på bästa sätt kan introducera människor på den svenska arbetsmarknaden.

4. Utvärdering av sfi 

Någon genomgripande utvärdering av sfi har inte utförts under de senaste tio åren, trots en låg måluppfyllelse och genomströmning och trots att underlaget för nationella analyser brister. En så svag statlig kontroll av ett så viktigt utbildningsområde kan inte tolkas som annat än ett tecken på ointresse från den tidigare regeringens sida. Statskontoret får nu i uppdrag att göra en utvärdering av sfi, med fokus på deltagarnas reslutat, lärarnas kompetens och kommunernas organisation av utbildningen.

5. Lärarlyft för sfi-lärare

Lärarnas kompetens och utbildning är en mycket viktig faktor för elevens reslutat. Det gäller att läraren har såväl lärarutbildning som utbildning i det ämne han eller hon undervisar i. Men av sfi-lärarna är det endast 11 procent som har ämneskompetens motsvarande 40 poäng i svenska som andraspråk, vilket inte ska underskattas sombidrag till ett svagt reslutat. Vi öronmärker särskilda medel för att lyfta sfi-lärarnas kompetens. Sammanlagt satsas 61 miljoner kronor fram till 2010. Frågan omregler för sfi-lärares behörighet auktorisation generellt för läraryrket.

6. Förstärkt nationell inspektion

Till detta kommer också en intensifierad nationell inspektion av sfi. Den nya nationella skolinspektionen får fördubblade resurser och ökade sanktionsmöjligheter. Skolinspektörerna kommer att ha som uppdrag att också inspektera sfi rundt om landet för att säkerställa att kraven på kvalitet och reslutat uppnås.

socialdemokraterna har haft alla chanser att förbättra integrationen i Sverige. Att alliansregeringen når rekordframgång vad gäller jobb till invandrare efter bara ett drygt år vid makten gör proportionerna av det socialdemokratiska misslyckandet uppenbara. Mona Sahlin har ett tungt personligt ansvar, inte minst efter sin tid som integrationsminster. Vi tar med sfi-lyftet ytterligare ett viktigt steg i integrationspolitiken. Språkkunskaper ger egenmakt – det skapar självständiga individer med förmåga till delaktighet. Det ökar möjligheterna att få jobb och klara sin försörjning. Stärkta språkkunskaper bryter utanförskapet.

Jan Björklund    Nyamko Sabuni