Katri Linna som ny DO…

augusti 2, 2008

Mitt i sommaren presenterade jag och mitt  departement två glada nyheter. justitieminister Beatrice Ask och jag presenterade regeringens nya handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål den 16 juli.

Katri Linna som ny DO

Dagen därpå offentliggjorde jag beslutet att anställa Katri Linna som ny DO och chef för den nya diskrimineringsmyndighet som startar 1 januari 2009.

210 miljoner satsas på arbete mot prostitution och människohandel Prostitution och människohandel är att allvarligt hinder för social jämlikhet och jämställdhet mellan könen och för utsattas möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Det är oacceptabelt att människor, oftast kvinnor och bran, rekryteras i syfte att utnyttjas. Nu tar vi ett viktigt steg i kampen mot denna handel genom planen där 210 miljoner satsas på 36 åtgärder för perioden 2008-2010.

Vi satsar på ökade insatser för skydd och stöd till utsatta Vi fokuserar på den enskilda individens behov genom insatser med skydd och stöd till utsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, utveckling av insatser riktade till våldsutövare och ökad nationell och internationell samverkan och ökade kunskaper.

Läs handlingsplanen

Vi inför en kännbar diskrimineringsersättning eftersom det ska kosta att diskriminera Två nya diskrimineringsgrunder införs: ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck. Vi inför en kännbar diskrimineringsersättning eftersom det ska kosta att diskriminera och vidgar skyddet till fler samhällsområden. Våren 2008 antog riksdagen regeringens förslag till ny sammanhållen diskrimineringslag. Sju lagar ersätts 1 januari 2009 av en enda.

Katri Linna blir en viktig person i denna process eftersom hon ska bygga den nya myndigheten, Do, som ersätter ”gamla” DO, HomO,HO,och JämO. Hon blir också dess första diskrimineringsombudsman. Linna är jurist och ombudsman mot etnisk diskriminering sdan 2005. Den nya myndigheten kommer att ha stor nytta av hennes breda erfarenhet. Jag uppskattar särskilt hennes förmåga att kommunicera rättighetsfrågor.

Fortsatt skön och vilsam sommar Önskar Nyamko Sabuni

WTO-misslyckandet: Rädslan att säga ja…

augusti 2, 2008

WTO-misslyckandet: Rädslan att säga ja var större än rädslan att säga nej. Ytterligare roll för svenska ordförandeskapet 2009.

Förutom utmattning och misstro på övertid, stupade WTO-förhandlingarna på att Indien och Kina vill behålla möjligheten att i krislägen – definierade av dem själva, nota bene! – införa tullar på jordbruksprodukter för att hålla uppe den inhemska prisnivån. Det är till producenternas fromma och skulle ske på konsumenternas bekostnad säger Carl B Hamilton.

Det är förunderligt att förhandlingarna bröt samman på det här kravet när problemet idag och i världen är det rakt motsatta: höga priser och brist på livsmedel, och en hög allmän inflation i bl a Indien och Kina.

I bakgrunden finns säkert en misstro utanför USA mot landets ”farm bill” som beslöts nyligen av USA:s kongress, och som är kraftigt protektionistisk till sin effekt, bl a genom stora subventioner säger Carl B Hamilton. Det gäller för övrigt även subventioner till odlare av etanol gjord på majs, som är en styggelse ur klimat- och ekonimisk synpunkt men inte för majsbonden i USA.

Det som nu händer är att WTO-parterna tar semester. Därefter sållar man resterna av förhandlingarna, och avvaktar utfallet av det amerikanska valet. Kanske kan man börja allvarliga förhandlingar igen om ett drygt år eller 2010, när en ny beslutsfäig amerikansk adminstration finns på plats.

Sverige kan skaffa sig en roll i nästa WTO-omgång som varande EU-ordförande hösten 2009. Då bör det svenska ordförandeskapet sondera och söka dra igång ännu en förhandlingsomgång. Den uppgiften är något för Alliansregeringen att kraftfullt bita i! Konstatrer Carl B Hamliton

Jämställdhet i skolan- Vi satsar 110 miljoner…

juni 12, 2008

Alliansregeringen har lagt fram en ambitiös reformagenda för det svenska utbildningsväsendet. På punkt efter punkt gör vi upp med den socialdemokratiska flumskolan. Det handlar om tidigare betyg, enläsa-skriva-räkna-satsning, obligatoriska skriftliga omdömen, den största satsningen på lärarfortbildning någonsin, nationella prov i trean och en ny lärarutbildning.

Det är nu dags att ta ytterligare steg mot en skola där alla blir sedda och alla kan utvecklas så långt det går. Regeringen har idag fattat beslut om att under de kommande tre åren genomföra den största enskilda satsningen på jämställdhet i skolan någonsin. I grunden är jämställdhetsproblemen i skolan en del av ett större och komplext samhällsproblem. Det handlar om könsroller som skapas. befästs och utvecklas också i det kringliggande samhället. Flickorna förväntas vara duktiga och hjälpa till, samtidigt som pojkarna tillåts vara stökiga.

Enligt vår mening har debatten om jämställdhet i skolan ofta spårat ur. Den har handlat om att det är ett stort misslyckande om inte alla utbildningar fylls exakt 50-50 mellan flickor och pojkar. Jämställdhet för oss är något annat. Alla ska ges samma möjligheter oavsett kön. Skolan kan inte lösa alla samhällets problem, men ambitionen måste ändå vara att alla elever ska kunna utvecklas så långt som möjligt, utan att hämmas av könsroller.

En påtagligt problem är att svensk skola har störst problem i världen med grovt och kränkande språkbruk. Det är ett jämställdhetsproblem och en utmaning för skolväsendet. Hur ska vi kunna locka våra mest begåvade ungdomar till lärayrket om risken är stor att få grova könsord kastade efter sig i korridoren?

Vuxenvärlden måste våga säga ifrån. Vi skapar inte Europas bästa skola med världens stökigaste klassrum. Skolan ska vara en trygg arbetsplats, fri från våld, hot och trakasserier. Det låter kanske självklart, men är inte okontroversiellt. Några menar att tydliga regler skapar ”konformism” och ”passivitet”. De säger att eleverna hindras från att tänka fritt och utvecklas demokratiskt. Men frihet kan inte handla om att några stökiga grabbar tillåts härja fritt och skrika invektiv i öronen på sina klasskamrater. I ett tryggt klassrum vågar alla prata och där kan alla utvecklas.

En annan utmaning är att bryta den antipluggkultur som skapats bland svenska pojkar. Det anses inte vara häftigt att klara proven och få bra betyg, någonting som märks i utbildningsresultaten. Flickorna har högre snittbetyg och fler läser vidare på högskolan.

Internationellt sett följer utbildningsresultaten ett tydligt könsmönster: flickor är bra på att läsa, pojkar är bra på att räkna. För några veckor sedan hade den ansedda brittiska tidsskriften The Economist ett temanummer om utbildning och kön. Sverige framhölls som ett föregågnsland, eftersom det nästan är jämnt mellan könen i matematik. Vid en närmare granskning av tidskriftens undersökning framträder dock en annan bild. Av fyrtio jämförda länder hamnar Sverige först på 17:e plats i matematikresultat. Skälet till att svenska flickor och pojkar presterar på samma nivå i matematik är i grunden att svenska pojkar underpresterar kraftigt – inte att de svenska flickorna ovanligt duktiga.

Jämlika resultat är bra, men målet kan inte vara att alla ska lära sig lika lite. Tvärtom måste vi lyfta flickornas i matematik till samma höga nivå som pojkarna en gång hade. Och vi måste få pojkarna att överhuvudtaget prestera bättre i skolan.

Samtidigt som pojkarna underpresterar finns det många flickor som mår dåligt. De upplever en brist på tid för skolarbetet, ofta i kombination med krav från föräldrar och många fritidsaktiviteter. ”Duktiga flickor” brukar vi kalla alla dessa tjejer. De presterar alltid i topp. men känner sig aldrig nöjda. Och stressen har ett pris. Den psykiska ohälsan har ökat generellt bland unga under senare år och tjejerna är särskilt drabbade.

Att bryta könsmönster handlar också om att ge flickorna större utrymme i skolan, att få dem att ta för sig och synas på lektionerna. Det behövs också fler män i skolan, alltså manliga lärare som kan verka som föredömen för pojkarne. För att komma till rätta med problemen krävs en lång rad åtgärder. Regeringen inleder därför den största enskilda satsningen någonsin på jämställdhet i skolan. Total anslår vi 110 miljoner kroner under tre år.

En stor del av pengarna ska gå till fortbildningsinsatser för lärarna. Redan 2006 presenterade regerinhgen lärarlyftet, den största lärarfortbildningssatsningen någonsin. Med den nya satsningen ska lärarna också få fortbildning för att motverka traditionella könsroller. En särskild satsning görs för att motverka och bekämpa hedersvåld och förtryck. Sex- och samlevnadsundervisningen ska stärkas.

Regeringen kommer att tillsätta en ny kunskapsdelegation för jämställdhet i skolan. Delegationen ska analysera problemen och komma med förslag på lösningar och vidare studier. För att motverka den ökande psykiska ohälsan bland eleverna ska Myndigheten för skolutveckling få i uppdrag att stödja skolhälsovården.

Högskoleverket ska få i uppdrag att granska och motverka snedrekryteringen till lärarutbildningen . Det är en del av den stora omläggningen av lärarutbildningen som regeringen redan har aviserrat, där bland annat tydligare ingångar mot olika typer av lärarroller, till exempel förskollärare, skapas. Sedan hösten 2007 har lärarna fått ökade befogenheter för att komma tillrätta med ordningsproblemen i skolan. Det är exempelvis tillåtet att flytta mobbare, beslagta mobiltelefoner och stänga av elever under en kortare period. I den kommande skollagen ska dessa befogenheter ytterligare stärkas.

Med tidigare och tydligare utvärdering blir det också lättare att upptäcka elever som inte hänger med i undervisningen. Det är ofta just dessa elever som blir stökiga och utagerande. Steg för steg skapar Alliansregeringen en skola där varje barns potential tas tillvara.

Jan Björklund Utbildningsminister

Nyamko Sabuni Jämställdhetsminister

Perverst–Men bensinpriset stiger inte bara på…

maj 19, 2008

Der är inte bilen som skall beskattas utan CO2-utsläppen från densamma. En prisstegring på utsläppen driver fram mera utsläppssnåla bilar, och det är en bra, ansavrsfullt och ofrånkomlig effekt av stigande bensinpris. Bilägaren som låter bilen stå i garaget och har bilen enbart för alla eventualiteters skull, ska ha lätt beskattning.

Vi gillar att man sätter pris på utsläppen genom t ex CO2-skatt, men vill inte höja det totala skattetrycket när CO2-skatten höjs. Stigande bensin/CO2-skatter ska balanseras med lägre skatter på annat håll i ekonomin, dvs. lägre skatt på hushäll och företag säger Carl B Hamilton.

Men bensinpriset stiger inte bara på grund av skatter och avgifter. mycket snart stiger antagligen bensinen ytterligare när dollarn börjar återvinna i värde, sannolikt om 1-2 år beroende på amerikanska exportens och bytesbalansens förändring. Denna dollardrivna (appreciering) prisstegring i svenska kronor ska man som konsument ta med i beräkningen när man funderat över bilköp och resvanor.

Världsmarknadspriser och USD-kursändring är inget som skatter ska kompensera för. Det vore Munschausenpolitik – lika litet som man kan lyfta sig själv i håret kan man kompensera sig själv för att ha blivit fattigare.

12 år till 2020 är en lång tid. Det är nödvändigt och inte oöverstigligt att successivt ersätta dagens bilpark med elbilar, bensinsnålare bilar, och som komplement även biodrivna bilar.

Det är ingen rättvisa i att olika sektorer skall minska sina utsläpp lika mycket. Tvärtom. Det vore perverst om alla statistiska aggregat minskade CO2 med lika många procent konstatrer Carl B hamilton.

Nådatid och klimatpolitik med automatik.

Kort sikt: Råoljepriset har fördubblats på bara några år från 50 till drygt 100 USD/fat. Vi i Sverige och EU har dock fått en nadatid. Höjningen har nämligen kraftigt dämpats av att USD samtidigt fallit i värde med en tredjedel, från 9 kr till 6 kr per USD. när dollarn studsar tillbaka om 1-2 år kan bensinpriset snabbt gå upp kraftigt, helt oberoende av klimatapekten. Klimatpolitiken sköts alltså delvis automatiskt av olje- och valutamarknaderna de närmaste åren.

Stimulerar elbilen.

Lång sikt: Tolv år – till 2020 – ären lång tid i dessa sammanhang. Ett högt bensinpris gör nytta genom att el-bilen och elhybridbilen blir allmera lönsam att utveckla och att inneha. Den är CO2-fri så länge som elens basutbud kommer från vatten- eller kärnkraft (med vindkraft som komplement). Även biodrivmedel (från skogens cellulosa och från tropikernas rörsocker) blir lönsamt, men kräver en utbyggd infrastruktur med mackar o dyl. Som är betydligt dyrare och svårare att ordna till, än mer el från elnätet, som redan finns.

Perverst

Det finns en pervers föreställning om ”rättvisa” i klimatdebatten, nämligen att alla sektorer och aktiviteter skall bidra med lika stora minskningar (-20% i detta fall). men människors och företags betalningsvilja för minskade CO2-utsläppen varierar kraftigt mellan sektorer, och de ekonomiska och tekniska förutsättningarna kan också vara helt olika. Transportsektorn kommer därför att minska sina utsläpp måttligt, om alls, och större minskningar kommer att få ske från industri, uppvärmning av fastigheter, jordbrukets djurhållning och markbearbetning, och åstaganden för Sverige (investeringar) som görs i andra länder för att där åstadkomma lägre utsläpp säger Carl B Hamilton.

Intergratiopnsdebatt i Norrköping

maj 15, 2008

I förra veckan besökte Nyamko Sabuni Norrköping under folkpartiets pågående intergrationskampanj. Nyamko hann bland annat med att debattera integration med socialdemokraten Luciano Astudillo. Det var en intressant debatt. Att vi i mångt och mycket delar samma vision om alla människors rätt till likabehandling kunde vi komma överens om. Men sen var det slut på likheterna säger Nyamko Sabuni.

Vägen till ett samhälle där alla människor behandlas med respekt för sin särart, där den individuella kompetensen räknas och inte hudfärg, ålder eller kön, ser väldigt olika ut för liberaler och socialdemokrater. Mest av allt förunderas Nyamko över Astudillos och socialdemokraternas avsaknad av integrationspolitik. Det är väldigt mycket prat och väldigt lite innehåll säger Nyamko Sabuni .

Medan regeringen redan har genomfört en rad viktiga förändringar för att sänka trösklarna för dem som står långt från arbetsmarknaden, presenterat ett sjupunktsprogram för att reformera svenska för invandrare (sfi) och lagt fram en proposition om en sammanslagen diskrimineringslagstiftning är det (s)vårt för Astudillo att förklara varför utanförskapet fortsatte att eskalera under deras regeringsinnehav.

Visst kvarstår mycket att göra för att bryta det utanförskap som socialdemokraterna lämnade efter sig, inte minst med vetskap om den komplexitet somfinns i vissa utanförskapsområden. Men jag menar att arbete som ger egen försörjning, kraftfulla satsningar på språkkunskaper, en bra skola för alla och insatser för att stävja diskriminering lägger grunden för en fungerande integrationspolitik. Det är därför det är så viktigt att alliansen får fortsätta regera även efter 2010! konstatrer Nyamko Sabuni 

Gärna skattesäkning men skydda skogen också!

april 22, 2008

När ekonomin gått på högvarv och fyllt statens kassa måste vi självklart kunna bevara skyddsvärd skog och inte enbart sänka skatten. Beskedet från miljöminister Andreas Carlgren om att regeringen beslutat slopa förslaget att 50 miljoner på stödet till skyddsvärd skog 2008 kom inte en dag tidigt och bör följas av ytterligare omprövning! konstatrer Sverker Thorén från Gröna Liberaler 

Skyddet av skogen och dess biologiska mångfald har länge enbart motiverats av etiska, kulturella och vetenskapliga skäl. Nu har forskningen visat hur beroende människan är av de varor och tjänster som ekosystermen förser oss med bl a klimatreglering, produktion och nedbrytning av biologiskt material, reglering och rening av vatten, pollinering av grödor och kontroll av skadeinsekter.

Skyddet av den biologiska månfalden har alltså blivit en överlevnadsfråga och regeringens kvarliggande förslag om neddragningar i dessa anslag 2009 och 2010 måste omprövas! Sverker Thorén hoppas att dagens besked från miljöministern är början på något nytt. Insikten om att den biologiska mångfalden är bästa försäkringen för att begränsa negativa klimateffekter är en av de principer som måste styra klimat- och energipolitiken.

Viss behöver vi utveckla nya former av skydd som komplement till dem vi har. Inte minst genom ekologisk landskapsplanering och nya metoder inom skogsbruket som kombinerar biobränsleproduktion med förstärkning av den biologiska mångfalden. Och visst behöver vi ökat engagemang och deltagande från brukare och markägare. Dtta är inte gratis (trodde regeringen det?) men kommer på sikt att ge både tillväxt och nya arbetstillfällen.

Arbetet med att säkerställa den biologiska mångfalden är en liberal hjärtefråga. Folkpartiet Liberalerna får inte nöje sig med denna delseger. Kampen måste fortsätt både i och utanför riksdag och regering! säger Sverker Thorén från Gröna Liberaler 

Vi inför ny utbildning för yrkeslärare…

april 21, 2008

Svensk utbildningspolitik har under flera årtionden förringat yrkesutbildningar. Det märks tydligast i gymnasieskolan. När Göran Persson i början av nittiotalet skulle höja yrkesutbildningarnas status valde han att fylla dem med allmänteori och minskade tiden för yrkesämnen. Den bärande tanken var att alla gymnasieprogram skulle leda till allmän högskolebehörighet säger Jan Björklund.

Man kan, vid en första anblick, känna sympati för idén. Samtidigt vet vi att många ungdomar inte är intresserade av att läsa vidare på universitetet. Alla ungdomar vill faktiskt inte bli akademiker. Alla ungdomar kan inte heller bli akademiker och samhället fungerar inte om alla är akademiker. Vårt land behöver också skickliga yrkesmän och yrkeskvinnor.

Sverige har avskaffat lärlingsutbildningarna. den förra regeringen hade som mål att hälften av alla ungdomar skulle bli akademiker, men inga mål för hur många som skulle gå i yrkeshögskolor. Dessutom har gymnasiets yrkesförberedande program skolifierats och akademiserats mer än i något annat land.

Det är något märkligt att socialdemokraterna, som säger sig företräda arbetarna, gång på gång har nedvärderat värdet av yrkeskunskaper. Detta feltänk för också med sig stora ekonomiska och mänskliga kostnader.

Faktum är att var tredje svensk tjugoåring inte har klarat en gymnasieutbildning med godkända betyg. Tänk efter vad det innebär. I en tid när alla talar om värdet av kunskap, om hur utbildad arbetskraft och hög produktivitet är Sveriges chans i den globala konkurrensen, då har en av tre svenska ungdomar slagits ut frångymnasiet.

För dessa personer är arbetsmarknaden både osäker och begränsad. De är oftast de första som blir avskedade vid en neddragning. Samtidigt skapas det allt färre jobb för personer som bara har grundskolekompetens.

Sverige behöver både gymnasieutbildningar som förbereder eleverna för högskolestudier och utbildningar som ger gedigna yrkeskunskaper. Självklart ska man alltid, på gymnasiet eller senare i livet, kunna välja att läsa in högskolebehörigheten. Men det ska inte vara ett tvång på alla utbildningar.

Under hösten avser Jan Björklund därför att presentera ett förslag på en genomgripande reform av gymnasieskolan där yrkeskunskaper uppvärderas på gymnasiets yrkesutbildningar. Jan Björklund kommer också att föreslå att Sverige inför en helt ny utbildninsform, Yrkeshögskolan. Hösten 2008 påbörjas också svenska lärlingsutbildningar, efter beslut av den borgerliga regeringen.

Socialdemokraternas nedvärdering av yrkeskunskaper syns också i behandlingen av den svenska yrkeslärarutbildningen. Man har stegvis ökat kraven på teoretiska kunskaper, samtidigt som man har nedvärderat den yrkeskompetens många av dessa lärare äger.

Det finns en stor skillnad mellan rekryteringen av å ena sidan lärare till skolans många allmänteoretiska ämnen och å andra sidan yrkeslärare i yrkesämnen. Lärare i fysik, engelska och geografi rekryteras som regel direkt in på lärarhögskolorna i 20-årsåldern och går minst tre och ett halvt år i lärarutbildningen. Till yrkeslärare däremot rekryteras människor med yrkeserfarenhet på området, till exempel skickliga kockar till restaurangutbildningar och byggnadsarbetare till byggprogrammet. Dessa har då ofta kommit upp i medelåldern när de går över till skolan.

I början av sjuttiotalet krävdes ett års studier för att bli yrkeslärare inom industri och hantverk. 1996 förlängde den dåvarande regeringen yrkeslärarutbildningen. För examen krävdes dels två terminer pedagogisk utbildning, dels en yrkesinriktad högskoleutbildning om minst tre terminer. Kunskaper tillägnade genom yrkeserfarenhet räknades som noll och inte.

I samband med den stora lärarutbildninsreformen 2001 togs nästa steg. Den pedagogiska utbildningen förlängdes med ytterligare en termin. Även här har grundtanken alltså varit att teoretiska studier är mer värda än yrkeskunskaper. Totalt krävs numera tre års heltidsstudier för att få bli yrkeslärare.

Effekterna av den förda politiken kom snabbt. I början av nittiotalet examinerades ungefär 800 yrkeslärare varje år. Efter reformen 1996 examinerades omkring 500. I slutet av förra året presenterade Högskoleverket statisken för 2006/07. Viär nu nere i 300 examinerade lärare med inriktning mot gymnasiets yrkesämnen. På femton-tjugo år antalet examinerade yrkeslärare mer än halvrats! konstatrer Jan Björklund

Sverige står nu inför en akut yrkeslärarbrist. Kommunerna tvingas anställa obehöriga för att fylla luckorna. Allt fler yrkeselever undervisas därför av outbildade lärare.

Av de 10430 verksamma yrkeslärarna saknar drygt var tredje lärarexamen. Det är en ökning med 24 procent sedan 2002. 63 procent av lärarna i medieämnen är obehöriga. Mellan 43 och 49 procent av lärarna inom industri och hantverk saknar lärarexamen.

Eftersom rekryteringen av ungdomar går trögt har åldersfördelningen inom den befintliga kåren blivit mycket sned. Mer än hälften av yrkeslärarna gå i pension.

Allt som allt kan det komma att saknas uppemot 5000 yrkeslärare år 2020. För att täcka behoven måste examinationen nästan tredubblas.

Yrkeslärare skulle kunna vara ett attraktivt karriärval för många yrkesskickliga personer i trettio- och fyrtioårsåldern. De har jobbat under tio-femton år, men känner att det är dags att göra något annat. Problemet är att tre års studier på högskolan är för lång tid för de flesta i den åldern. Det innebär studieskulder och att man under en ganska lång period måste leva på studiemedel, något som inte är attraktivt för den som har en familj att försörja.

Sverige måste därför bli bättre på att ta tillvara dessa personers yrkeskunskaper. Jan Björklund offentliggör i dag regeringens avsikt att totalreformera den svenska yrkeslärarutbildningen.

Tanken är att tillägnad yrkesskicklighet ska vara grund för att antas till den framtida yrkeslärarutbildningen. Den blivande yrkesläraren har redan yrkeskunskaperna och behöver således enbart läsa in de mer kunskaperna, pedagogik och metodik.

Jan Björklunds bedömning är att det borde kunna gå att korta yrkeslärarutbildningen för personer med gedigna yrkeskunskaper från dagens tre år till ungefär ett år.

Själva yrkeskunskaperna måste bedömas av någon kvalificerad instans. Jan Björklunds bedömning är att denna kompetens inte finns fullt ut inom utbildninsväsendet, utan att branschen själv måste ha en tung roll i denna värdering.

Historieläraren skaffar sig sina ämneskunskaper genom att läsa minst ett år på universitetet. Byggläraren skaffar sig sina ämneskunskaper genom att arbeta flera år i braschen. Jan Björklunds uppfattning är att det ena sätta att lära sig sitt ämne inte är finare än det andra. Hittills har man tvingat den erfarna byggnadsarbetare som vill överföra sina yrkeskunskaper till byggelever att sätta sig tre år på lärarhögskolan. Detta är inte bara ett samhällsekonomiskt slöseri, utan en monumental nedvärdering av yrkeserfarenhet.

On Sverige ska överleva som tillväxt- och industrination måste yrkesutbildninarna bli mer attraktiva. Det kräver duktiga lärare med de senaste kunskaperna. Vi behöver en renässans för yrkesutbildningarna konstatrer          jan björklund

Sarkozys OS-bojkott…

april 6, 2008

President Sarkozys tal om bojkott av OS-invigningen är hyckleri i den högre skolan. Nicholas Sarkozy antyder att Frankrike kan komma att bojkotta invigningen av OS i beijing som en reaktion mot övergreppen och morden på oskyldiga bland annat i Tibet.

Detta är hyckleri. Hade Frankrike fått sin vilja igenom år 2005 hade det kunnat vara franska vapen som används för att upprätthålla förtrycket i Tibet och kväsa oliktänkande där och på andra håll i Kina säger Carl B hamilton.

Då pressade Frankrike månad efter månad andra EU-länder för att EU skulle häva sitt mångåriga embargo på (förbud mot) export av vapen till Kina. För att understryka sin hållning samövade dessutom den franska flottan med den kinesiska. Frankrikes krav understöddes inom EU av bl.a Gerhard Schröder, tysklands dåvarande socialdemokratiske regeringschef.

I Sverige var det framföralt folkpartiet som drev en enveten linje för att i EU stoppa Frakrikes önskan om att exportera mer vapen till Kina. Vi fick också en majoritet i riksdagens EU-nämnd att motsätta sig Frankrike och Tysklands önskan om att EU skulle häva förbudet att exportera vapen till Kina.

Sverige blev faktiskt under en tid tämligen ensamt i sitt motstånd, tillsammans med Nederländerna ett hela tiden vacklande Storbritannien. Detta var var för folkpartiet ” our finest hour”, för att citera Winston Churchill, i denna fråga eftersom vi så småningom fick framgång konstatrer Carl B Hamilton.

I Sverige vacklade Göran Perssons socialdemokrater under trycket av bl.a. Ericsson, och fick i slutskedet genom ett kuppartat beteende moderaterna att svänga och Sverige accepterade att Eu skulle lyfta vapenembargot på Kina.

Men strax efter blev frågan överspelad. Efter ett drygt år blev nämligen diskussionen i Europa och en växande kritik i USA:s kongress om bristen på mänskliga rättigheter i Kina och Frankrikes och Tysklands hållningslösa agerande alltför pinsam även för de kinesiske ledarna. Kina släppte frågan om vapenembargot i november 2005 inför då stundande kinesiska statsbesök i flera EU.länder.

Lärdomen är, för det första, att fransmän är hållningslösa och politiskt flexibla när det gäller Kina, mänskliga rättigheter och affärer. För det andra, att motstånd och protester mot Kina faktiskt kan löna sig, att det går att påverka Kinas ledare, och att andras protester mot bristen på mänskliga rättigheter kan vara så besvärande för dem att de ändrar sig avsluter Carl B Hamilton

Invandrarflickor har rätt till…

mars 6, 2008

muslim-8054.jpg

Globaliseringen är fantastisk. Människor kan röra sig över gränser som aldrig förr. Sverige har alltid berikats av människor som kommit hit från andra länder. Vi gör det idag också. Från liberalt håll hoppas vi på öppnare regler för människor från andra länder att arbeta och försörja sig i Sverige, och därigenom bidra till att bygga upp mer välstånd i vårt land.

Men migrationen ställer oss också inför nya utmaningar. Många invandrare har svårt att komma in i sverige, att bli integrerade. Felaktiga politiska beslut och attityder, inte minst en socialdemokratisk mentalitet av omhändertagande, har försvårat integrationen.

Några av de svårare och mest kontroversiella utmaningarne handlar i realiteten om kulturkonflikter. Hur agerar vi när toleransen och det mångkulturella samhället kommer i konflikt med tillexempel individens frihet och en jämställd och modern kvinnosyn? Det är uppenbart att den typen av målkonflikter uppstår. når vi har en relativt omfattande invandring från samhällen och regioner med mycket partriarkal social och kulturell struktur.

I Sverige blir det ofta mycket kontroversiellt och emotionellt att ifrågasätta sedvänjor eller kulturella mönster hos vissa invandrargrupper. Ett öppnare och mer avspänt samtalsklimat om toleransens gränser är nödvändigt för att kunna utveckla ett pluralistiskt samhälle.

Vår tro på det toleranta samhäller får aldrig medföra att vi blundar när kvinnor drabbas av övergrepp, eller förvägras rättigheter, under åberopande att det skulle vara del av en kultur eller religion.

Folkpartiers partiråd samlas i oktober för att ta ställning till förslag om förnyelse av svensk integrationspolitik. Rapporten som då ska behandlas kommer att ha en tyngdpunkt på frågor som rör tolerans och värderingar, kanske de svåraste integrationspolitiska frågeställningarna. Inför partirådet i höst skickas det nu under våren ut ett samråd i folkpartiet med förslag och diskussionspunkter. Ett av förslagen offentliggörs idag.

I skolan grundläggs många va de värderingar vi vill ska vara rådande i vårt land. Plikten att gå i grundskolan är viktig för ett samhälle där alla ges lika möjligheter.

Enligt den skollag som nu gäller finns möjlighet till befrielse från obligatorisk undervisning om så kallade ”särskilda omständigheter” föreligger. Bakgrunden till denna bestämmelse är historisk. Fram till 1969 undervisades i ämnet ”kristendomskunskap” i svensk skola. Ämnet hade närmast en konfessionell inriktning och då ansågs det rimligt att kunna befria elever från denna undervisning, om föräldrarna bekände sig till en annan kristendomsämnet ersattes av det mer allsidiga ämnet religionskunskap.

Riksdagen behandlade frågan om befrielse från undervisning 1996. Nu skulle det inte längre handla om att slippa kristendomsundervisning, den var ju redan avskaffad. Nu skulle befrielse kunna ska ” på grund av särskilda omständigheter”.

Skolminister Ylva Johansson (s) återger i sin proposition motiven så här; ” Befrielsen kan också motiveras av att inslaget upplevs som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemniljö”. I det övriga resonemanget i propostionen uttalas en avgränsning, möjlogheten till befrielse ska ”tillämpas endast undantagsvis”.

I doktoravhandlingen ”Utbilning på (o)lika villkor”, av Sara Högdin (2007), analyseras hur denna möjlighet till befrielse från undervisningen faktiskt används. Om vi vill ha en skola och ett samhäll präglade av lika möjligheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är reslutaren nedslående.

27 procent, mer än var fjärde utlandsfödd flicka får inte delta i undervisningen i idrott, simning eller sexualkunskap, alternativt inte vara med på klassresor eller studiebesök. Det ämne som flest utlandsfödda flickor hindras från att delta i är sex- och samlevnads- undervisningen. Här stoppas 18 procent, nästan var femte utlandsfödd flicka.

Högdins avhandling visar dessutom att det finns en stor skillnad mellan olika invandrargrupper. Flickor med sitt ursprung i Mellanöstern befrias ungefär fem gånger så ofta som invandrarflickor födda i Syd- eller Östeuropa. Samma undersökning visar också att befrielse är vanligare om föräldrarne har en låg utbildningensnivå. Inte så förvånande är också att graden av befrielse är högre om föräldrarna har en stark religiös övertygelse.

Det är orimligt att den regel om befrielse från obligatorisk undervisning som var tänkt att användas i undantagsfall innebär att över var fjärde utlandsfödd flicka inte deltar i viktiga undervisningsmoment i skolan.

Det finns självfaller en målkonflikt mellan å ene sidan föräldrarnas rätt att bestämma över uppfostran av sina barn och å andra sidan barnens rätt till en allsidig undervisning. Enligt internationella konventioner har familjen rättigheter att låta barnen gå i skoloar som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse. I Sverige har denna rättighet tillgodosett genom möjligheten att välja en friskola med konfessionell inriktning. Regeringen aviserade i höstas en tydligare lagreglering på det området. Till exempel ska konfessionella inslag få förekomma i sådana skolar, men endast utanför obligatorisk lektionstid. själva undervisningen får inte påverkas eller förändras av det skälet att en friskola har en konfessionell inriktning.

Antag att en friskola med muslimsk inriktning i sin ansökan om tillstånd skulle redovisa en avsikt att flickor inte skulle få idrotts- och simundervisning eller att inga elever skulle få sex- och samlevnadsundervisning. ansökan skulle omedelbart avslås. Kritiken mot denna friskolas koncept skulle bli högljudd. Frågan som då måste ställas är: hur kan vi acceptera att en stor grupp elever i den kommunala skolan befrias från just dessa inslag i undervisningen?

Lärare och rektorer får idag hantera önskemål från föräldrar att eleverna ska befrias från olika undervisningsmoment. Föräldrarnas motiv är ofta kulturella eller religiösa. Åven en rektor som i den situationen vill säga nej med hänvisning till att befrielse bara ska användas undantagsvis, känner sig sannolikt pressad att tillmötesgå föräldrarna på grund av den paragraf om befrielse som finns i skollagen. Ett borttagande av paragrafen skulle sannolikt underlätta för många skolledare som blir pressade i denna situation.

I grunden är vår utgångspunkt rätt enkel. Läropplanen för den obligatoriska grundskolan har inte tillkomit av en slump. Alla elever har rätt till den undervisning som föreskrivs i läroplanen. Att föräldrarne inte delar uppfattningen om vad eleverna ska lära sig innebär inte att de ska kunna förvägra eleverna denna undervisning. Det är därför skolplikten är lagreglerad.

Även invandrarflickor har rätt att lära sig att simma, att få delta i idrott och at få ta del av sex- och samlevnadsundervisningen. För flera av dessa flickor kan skolans samlevnadsundervisning i själva verket vara en plats att få diskutera frågor om jämställdhet, som inte annars diskuteras i hemmet.

I folkpartiet integrationssamråd föreslår vi en förändring av svensk lagstiftning. Rätten till befrielse från olika undervisinslag på grund av elevens inställning och hemmiljö, religiösa och kulturella skäl, avskaffas helt. Det måste vara tydligt att alla elever, även invandrarflickor, har rätt att lära sig att simma delta i idrottlektioner och tillgodogöra sig sex- och samlevnadsundervisningen.

Jan Björklund  Partiledare folkpartiet

Nyamko Sabuni Ordförande folkpartiets integrationsgrupp

Erik Ullenhag Partisekreterare 

Kriminalisera medverkan till barnäktenskap

februari 29, 2008

aegteskab-pige-mand.jpg

Barn som lever i sverige drabbas fortfarande av att giftas bort och många unga känner oro för att tvingas giftas sig med en partner de inte valt. Men i dag riskerar vuxna som arrangerar eller medverkar till barnäktenskap inte någon påföljd.

I det samråd om intergration som snart skickas ut i folkpartiet lyfter vi frågan om att göra det straffbart för föräldrar och andra vuxna att medverka till barnäktenskap. Det finns också anledning att överväga att ta bort dagens möjlighed till dispens från 18-årsgränsen för äktenskap. Vi måste ställa oss på barnens sida – samhället ska vara tydligt med att barnäktenskap är helt oacceptabelt.

För de flesta unga i Sverige är det självklart att få bestämma när och med vem de ska gifta sig. Men inte för alla. Socialstyrelsen undersökning frihet och ansvar (2007) i årskurs 2 på gymnasiet visade att en elev per skolklass (fem procent av flickor och tre procent av pojkarna) är orolig för att inte själv få välja livspartner. Dessa ungdomars frihet är starkt beskuren av föräldrar och andra vuxna i familjen, i synnerhet för flickor när det gäller kontakter med det motsatte könet.

Äktenskapsbalken bygger på tanken att två vuxna ingår äktenskap frivilligt. Men lagstiftningen åsidosätts när det gäller kvinnor och män som lever i kyskhets- och hederskulturer. Ofta ligger det starka påtyckningar bakom arrangerade äktenskap och det kan vara svårt att bedöma om det handlar om tvång. Följderna av att gå emot familjens önskemål kan vara så kännbara att det i pratiken inte är möjligt att säga nej.

Sverige är ett mångkulturellt samhälle och gör vårt land rikt. som liberaler värnar vi det samhälle där människor möts med respekt för varandra, Får tro på vilken Gud de vill och där ingen behandlas sämre för att hon eller han har en viss kulturell tillhörighet. Men vår tro på det mångkulturella är inte det samma som att vi ska visa förståelse för att enskilda människor drabbas av övergrepp under förevändningen att viss ”kultur” skulle påbjuda det.

Ett område där samhället måsta vara särskilt tydligt är i synen på barnäktenskap – det ska aldrig vara acceptabelt att gifta bort ett barn. 2004 stärkte riksdagen därför skyddet mot påtvingade äktenskap och barnäktenskap. Numera ska ingen kunna ingå äktenskap i Sverige före 18 års ålder utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Riksdagen förtydligade ocg förstärkte också möjligheterna att vägra erkänna ett utländskt tvångsäktenskap eller barnäktenskap. Vår bedömning är att dessa förändringar är bra men inte tillräckliga.

I våra grannländer är det straffbart att medverka till att unga tvingas gifta sig, men inte i Sverige. Ett led i ett arbete i att öka unga flickor och pojkars frihet vore att kriminalisera medverkan till barnäktenskap. Det skulle sända en tydlig signal till de flickor och pojkar som är rädda för att giftas bort. De får lagen på sida om den som försöker arrangera ett barnäktenskap kan drabbas av ett straff. Det får aldrig acceptabelt att något enda barn gifts bort.

Kriminalisering av medverkan till barnäktenskap är ett led i ett större arbete för att se till att flickor och pojkar själva får bestämma vem de gifter sig med. Vi bör överväga om möjligheten till dispens att ingå äktenskap för den som är under 18 år ska tas bort.

Med vetenheten om att framför allt flickor och unga kvinnor lovas bort och tvingas in i arrangerade äktenskap är mycket låg. I Socialstyrelsen undersökning säger många som uttryckt oro för att inte få gifta sig med vem de vill att de behöver hjälp på grund av sin familjesitution, men få av dem har sökt hjälp.

Lärare, fritidsledare, socialsekreterare och andra som dagligen möter ungdomar måste bli bättre på att tyda signaler om hedersrelaterat förtryck. Vi behöver också öka kunskapen om arrangerade äktenskap mot någons egen vilja. De myndigheter som kommer i kontakt med flickor och kvinnor – och även pojkar och män – som löper risk att tvingas in i sådana äktenskap ska ha kompetens för att ge ett bra stöd. Ett första steg är den kartläggning som regeringen nu kommer att låta Ungdomsstyrelsen göra av omfattningen av arrangerade äktenskap. Uppdraget är en del av regeringens handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor, våld i samkönade relationer och hedersförtryck.  

Skyddet mot tvångs- och barnäktenskap måste skärpas. Vi kan inte blunda för det faktum att tiotusentals gymnasieungdomar inte känner sig säkra på att de själva kommer att få bestämma om, när och med vem de ska gifta sig. Fortfarande pressas framför allt flickor, men också pojkar, till att säga ja, eller lovas bort utan sitt medgivande. Detta är kräkningar av grunläggande mänskliga rättigheter och av barnets rättigheter. Dessa är ungdomar behöver en kraftfull markering från samhällets sida att vi inte accepterar att barn och ungdomar pressas till gifta sig mot sin vilja.

Nyamko Sabuni                                          Erik Ullenhag

Ordförande i folkpartiets                          Partisekreterare

integrationspolitik arbetsgrupp               folkpartiet liberalerna