Växande hemlöshedten – en skamfläck…

udstodning.jpg

Under den senaste månaden har vi försökt vässa folkpartiet profil inom välfärdspolitiken. För en tid sedan prensenterade Tobias Krantz en rapport om hemlösheten.

Antalet hemlösa i Sverige växer kraftigt. Enligt Socialstyrelsens senaste kartläggning fanns det 2005 omkring 17 800 hemlösa i sverige. det var 2 000 till 3 000 fler än 1999. Hemlösheten är fortfarande störst i storstäderna. Göteborg och Stockholmen har antal hemlösa personer per 10 000 invånare.

Men hemlösheten är inte längre enbart ett storstadsfenomen. Det hemlösa blir fler också i mindre och medelstora svenska städer som Eskilstuna, Örebro, Helsingborg, Borlänge, Linköping och Jönköping. Att så många som nästan 18 000 människor inte har tak över huvudet är en skamfläck för den svenska välfärdsstaten. Rapporten ”Samhällets olycksbarn – ett liberalt åtgärdspaket mot hemlösheten” pekar på en rad åtgärder för att tränga tillbaka ett av de sociala problem som det är mest angeläget att komma till rätta med.

I rapporten föreslås bland annat på att en tak över huvudet-graranti bör införas, att haveriutredningar bör genomföras vid varje nytt av hemlöshet, att avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer bör införas och att svensk psykiatri måste upprustas. En del av de åtgärder som måste sättas in måste staten vidta men många av dem är ytterst kommunala angelägenheter och lämpar sig därför för lokala politiska initiativ från engagerade socialliberaler säger Tobias Krantz

Annonser

Etiketter: , , , , ,

2 svar to “Växande hemlöshedten – en skamfläck…”

  1. Rolf Nilsson Says:

    I Stockholm har under senare år kostnaderna för att dölja den brist vi har på billiga integrerade hyresrätter skenat iväg kraftigt och kostar idag skattebetalarna minst en miljard per år. Men istället för att bygga bostäder där människor har råd att bo kvar, satsas enorma summor på olika former av sysselsättningsbaserade ”uppfostringsboenden” för våra ”fattiga” kommuninvånare. Detta gäller nu allt som oftast människor som ännu inte hunnit utvecklat någon psykisk sjukdom eller missbruksproblem men ändå tvingas söka hjälp hos socialtjänsten. Om eller snarare när så socialen inte anser dessa människor vara berättigad deras hjälp vräks de och placeras i något av de ”uppfostringsboenden” som finns, där bostadskarriären slutligen ska leda till ett eget hem igen. Dessa drivs av hör och häpna, socialtjänsten och andra välgörenhetsorganisationer. Hur detta tillvägagångssätt skulle kunna leda till att folk blir rikare för att senare ha råd med en liknande bostad de blev vräkta ifrån för att de inte hade råd är svårt att förstå. Denna trappa består i botten av härbärgen eller jourboenden (hotell) med oförsvarligt höga priser och en säng över natten kan kosta upp till 1400 kronor för kommunen. Det här är inget annat än diskriminering och en människovidrig syn på våra ”fattiga” medborgare. Det är även ur samhällsekonomiskt perspektiv oförsvarbart, då det skulle vara mycket, mycket billigare att stödja och hjälpa människor att behålla hemmet de blev vräkta ifrån början. Men detta försvaras med att de höga priserna skulle sätta press på kommunerna att hjälpa folk vidare. Men vad händer som det ser ut som idag, när det inte finns något vidare att föra människorna till? Jo, vi bygger ännu fler svindyra vidmakthållande ”hemlöshetsstegar” (”fattighus”) där det redan innan oåtkomliga trygga hemmet där jag kan bygga upp ett värdigt liv förflyttas ännu ett steg bortom horisonten. På detta vis skapar vi hemlösa människor som fastnar i olika trappor och snubblar fram och tillbaka på de allt högre trösklarna och samtidigt skapas jobb åt de förträffliga att problematisera våra hemlösa medborgare med olika diagnoser.
    Sverige är fantastiskt!

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

  2. Roffe Says:

    Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer och socialtjänsten påstår att människor behöver? Dessa organisationer uppehåller sig uteslutande vid de olika diagnoser och symtom som individen uppvisar. Att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma. En åkomma som bara förvärras för varje dag den drabbade tvingas gå med på de hjälpandes villkor. Tror verkligen Sveriges skattebetalande medborgare att hemlösa individer har särskilda grundläggande behov? Skiljer sig deras behov sig från en människa med ett hem att gå till? Vid de föreläsningar jag håller brukar jag ställa en fråga till åhörarna: ”Om ni blir tvungna att välja bort jobbet eller bostaden, vilket skulle ni välja” På denna fråga har ingen ännu valt bort bostaden vilket jag tar som en bekräftelse på hur viktig den anses vara för vår existens. Har människor som förvägras ett hem inte samma grundbehov? Sveriges medborgare borde känna en djup oro kring det faktum en hemlös missbrukas så systematiskt av de som säger sig vilja hjälpa. Så som det ser ut i dag utgör den hemlöse en stor inkomstkälla för ett stort antal organisationsmänniskor. Något som bara kan fortgå så länge definitionen hemlös kvarstår. Det finns idag ca 900 organisationer i Sverige, dessa sammanslutningar avlönar ca 30 000 människor, sen plus alla volontärer de sysselsätter som hjälp åt våra ca 18 000 hemlösa. Så i praktiken blir hjälpen avsedd för våra hemlösa istället en hjälp att sysselsätta redan etablerade människor.

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: